Ett TSH-prov (tyreoideastimulerande hormon) används för att undersöka om sköldkörteln fungerar som den ska. Regleringen sker genom ett samspel mellan hjärnan och sköldkörteln: hypotalamus frisätter TRH (tyrotropinfrisättande hormon), som i sin tur stimulerar hypofysen att bilda TSH. När TSH når sköldkörteln drivs produktionen av de viktiga hormonerna trijodtyronin (T3) och tyroxin (T4) igång. Både en underaktiv och en överaktiv sköldkörtel kan orsaka en lång rad hälsoproblem, därför är tidig upptäckt viktig.
TSH bildas i hypofysen – inte i sköldkörteln, som många tror. Hormonets uppgift är att stimulera sköldkörteln att producera mer sköldkörtelhormon. Höga TSH-värden tyder vanligen på att kroppen inte får tillräckligt med sköldkörtelhormon, medan låga värden indikerar att den får för mycket. Utöver TSH kan läkaren också analysera T4, fritt T3 samt antikroppar mot sköldkörteln för att avgöra om felet ligger i själva sköldkörteln eller i hypotalamus respektive hypofysen.
Provet tas genom ett enkelt blodprov och beställs oftast när läkaren misstänker någon av de två huvudsakliga sjukdomarna: hypotyreos eller hyperthyreos. Regelbundna kontroller görs även på personer som redan har fått någon av diagnoserna, för att säkerställa att medicineringen fungerar.
Det normala referensintervallet för TSH ligger på cirka 0,4–4,0 mIE/liter. Värt att veta är att personer utan några symtom på sköldkörtelrubbning, med ett TSH-värde kring 2,0 mIE/liter, ändå kan löpa ökad risk att utveckla hypotyreos senare i livet – särskilt om även T4-nivån ligger i den nedre delen av normalområdet. Därför följs gränsvärdesnära resultat ofta upp med nya kontroller.
Hypotyreos innebär att sköldkörteln arbetar under sin normala kapacitet och kallas därför ofta för underaktiv sköldkörtel. Tillståndet känns igen på ett högt TSH-värde i kombination med ett lågt T4-värde. Enligt Mayo Clinic drabbar hypotyreos kvinnor oftare än män, framför allt kvinnor över 50 år. Sjukdomen stör kroppens kemiska reaktioner och därmed ämnesomsättningen.
I tidiga skeden är det vanligt att symtomen är få eller helt frånvarande. Med tiden kan dock ledvärk, viktökning, hjärt-kärlsjukdom och infertilitet utvecklas. Det goda nyheterna är att hypotyreos i de flesta fall går utmärkt att kontrollera med rätt dos av syntetiskt sköldkörtelhormon, exempelvis levotyroxin.
Hyperthyreos uppstår när sköldkörteln överproducerar T4 medan TSH är mycket lågt eller inte går att påvisa alls. Ett accelererat ämnesbyte är ett typiskt tecken. Vanliga symtom är irritation och rastlöshet, plötslig och snabb viktnedgång, snabb eller oregelbunden hjärtrytm, svettningar samt nervositet. Det finns flera behandlingsmetoder, allt från antisköldkörtelmediciner (tyreostatika) till radioaktivt jod, som hjälper till att sakta ner sköldkörtelns T4-produktion.
Om höga TSH-värden lämnas obehandlade kan flera allvarliga problem uppstå. Vid Hashimotos tyreoidit angriper immunförsvaret sköldkörteln, vilket successivt försämrar dess funktion. En struma (goiter) utvecklas när en obehandlad sköldkörtel fortsätter att växa och förekommer ofta samtidigt med Hashimotos tyreoidit.
Ett myxödemkoma är ovanligt, men kan inträffa om hypotyreos förblir obehandlat länge och är ett livshotande tillstånd som kräver akut vård. Infertilitet, ökad risk för hjärtsjukdom samt fosterskador vid graviditet är andra komplikationer som kan uppstå när höga TSH-värden inte upptäcks i tid.
Känner du igen dig i symtomen som trötthet, viktförändringar, hjärtklappning eller infertilitet utan förklarlig orsak är det klokt att kontakta din vårdcentral. Ett enkelt blodprov kan ge svar, och ju tidigare en sköldkörtelrubbning upptäcks, desto enklare är den att behandla.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online