Tjudrad ryggmärg (tethered cord): symptom, orsaker, diagnos och behandling

Tethered cord-syndrom, på svenska ofta kallat tjudrad eller fastväxt ryggmärg, orsakas av vävnadsförankringar som begränsar ryggmärgens rörlighet inom ryggradskanalen. Ryggmärgen kan då inte glida fritt i takt med att kroppen växer eller rör sig, vilket med tiden leder till spänningar och skador på nervvävnaden.

Syndromet finns oftast med från födseln och blir vanligtvis märkbart under barndomen, men det händer att det inte upptäcks förrän i vuxen ålder. Det kan också utvecklas senare i livet av olika anledningar, exempelvis efter en skada eller en operation.

Medfödd orsak

Vid det medfödda tethered cord-syndromet har ryggmärgen inte utvecklats korrekt under fosterstadiet. Tillståndet är ofta förknippat med spina bifida (ryggmärgsbråck), en missbildning där ryggmärgen inte separeras ordentligt från huden på ryggen under fosterutvecklingen. Även en stram sluttråd (filum terminale) eller fetma-liknande ansamlingar i nedre delen av ryggraden kan dra i ryggmärgen och hindra dess fria rörlighet.

Symptom hos barn

Flera symptom under barndomen kan tyda på en tjudrad ryggmärg. De vanligaste är:

• Rygg- och benvärk, ofta värst vid aktivitet
• Trötthet, svaghet eller domningar i benen
• Missbildningar eller asymmetri i ben och fötter
• Skolios (krökning av ryggraden)
• Tecken på huden i ländryggen, såsom gropar (dimple), pigmentförändringar, hårtuva eller fettumörer (lipom)
• Problem med blåsan eller tarmfunktionen

Syndromet hos vuxna

I ovanliga fall ställs diagnosen först i vuxen ålder, ofta när förändringar i känsel börjar märkas och kontrollen över urinblåsa och tarm försämras. Vuxna kan också utveckla tethered cord-syndrom senare i livet som en följd av ärrbildning efter en ryggmärgsskada eller en ryggkirurgisk operation. Symptomen kan då komma smygande och förväxlas med andra ryggproblem, vilket gör diagnosen svårare att ställa.

Diagnos

Diagnosen tethered cord-syndrom ställs med hjälp av bilddiagnostik. Vanliga metoder är:

• Magnetresonanstomografi (MR/MRI) – den mest använda metoden, som visar ryggmärgens läge och eventuella förankringar i detalj
• Datortomografi (DT/CT) – visar skelettet i ryggraden
• Röntgen – används bland annat för att bedöma missbildningar i kotpelaren
• Ultraljud – särskilt användbart hos spädbarn, eftersom deras kotpelare ännu inte är fullt förbenade

Behandling

Kirurgi är den vanligaste behandlingen för både barn och vuxna. Vid operationen frigörs ryggmärgen från de vävnader som håller den fast, så att den åter får möjlighet att röra sig fritt inom ryggradskanalen.

Läkarna skiljer sig något åt i sina rekommendationer: vissa förespråkar tidig operation för att förebygga framtida försämring av neurologiska funktioner, medan andra väljer att avvakta om patienten endast har milda eller inga besvär. Regelbunden uppföljning med neurologiska undersökningar är då viktig för att upptäcka eventuell progression i tid. Med rätt behandling och god uppföljning kan de flesta patienter leva ett aktivt liv utan betydande funktionsnedsättning.