Ett hydrostatiskt skelett använder vätsketryck inom en sluten kroppskavitet (coelom) för att ge stöd och möjliggöra rörelse hos mjukkroppiga evertebrater.
Struktur
- Vätskefylld coelom (vatten + elektrolyter/proteiner).
- Kroppsvägg: cirkulära och longitudinella muskellager.
- Ickekomprimerbar vätska överför kraft.
Mekanism
- Stöd: Hydrostatiskt tryck upprätthåller kroppsform (turgor).
- Rörelse: Muskelförkortning ↑ tryck → formförändring (förlängning, förkortning, böjning). Antagonistiska muskelgrupper växlar.
- Flexibilitet: Inga stela leder; tillåter böjning, grävning, peristaltik.
Exempel
- Ringmaskar (jordmaskar, blodiglar) – peristaltisk krypning.
- Nässeldjur (maneter, sjöanemoner) – klockkontraktion för simning.
- Rundmaskar (nematoder) – sveplokomotion.
- Blötdjur (sjögurkor, vissa sniglar).
- Bläckfiskar (bläckfisk, oktapus) – mantelkavitet strålning + hydrostatisk armkontroll.
Kontrast med ryggdjur
Ryggdjur använder stela endoskelett (ben/brosk) för hävstång och skydd. Hydrostatiska skelett utmärker sig i akvatiska/mjuka substratmiljöer men kan inte stödja stora landlevande kroppar mot gravitationen.
