Afasi är en språkstörning som drabbar personer som har fått hjärnskador till följd av en stroke. Tillståndet kan yttra sig på olika sätt: svårigheter att uttrycka sig i tal, problem med att förstå talat språk samt svårigheter med läsning och skrivning. Enligt National Institutes of Health uppskattas cirka en miljon människor i USA lida av afasi. Intensiv språkträning kan hjälpa många av dessa patienter att återfå sin förmåga att tala och förstå språk.
Bildkort som föreställer vardagslivet och vanliga föremål kan vara mycket hjälpsamma för patienter med afasi när de ska öva ordåterkallning, skapa visuella kopplingar och träna upp tal musklerna. Genom att visa korten upprepade gånger och säga orden högt tränas de muskler som är involverade i talet, och artikulationen förfinas. Bildtavlor kan också användas som stöd för att uttala vardagliga fraser och benämna rutinmässiga aktiviteter.
Melodisk intonationsterapi, ofta kallad sångterapi, innebär att patienterna får knacka rytmer och upprepa enkla melodier. Sjungna meningar med tonfall läggs till välkända melodier för att hjälpa patienterna att sätta ihop ord, varefter melodierna tas bort successivt för att forma ett mer normalt talmönster. Melodisk intonationsterapi har visats ge ökad hjärnaktivitet i MR-undersökningar.
Datorprogram har utvecklats för att hjälpa patienter med afasi att känna igen ord och upprepa ljud. Dessa program kan vara användbara för att stimulera syn- och hörselintryck samt för att skapa variation i logopedbehandlingen. Programmen kan täcka områden som tal, läsning, skrivning, lyssnande, minne, tankeförmåga eller yrkesrelaterade färdigheter.
National Aphasia Association rekommenderar flera verktyg som kan användas när patienter ska öva språk i vardagliga situationer. Kommunikation med afasipatienter kan också kräva att man är öppen för olika sätt att sända och ta emot information, till exempel genom teckningar, gester, skrift eller ansiktsuttryck.
Ge patienten tid att hitta och bilda orden för kommunikationen, och motstå frestelsen att avsluta meningen eller tanken åt hen. Terapiprocessen kräver att patienten själv gör arbetet med att fullfölja kommunikationen så långt det är möjligt, därför bör terapeuten avstå från att kliva in och underlätta för mycket. Att låta patienten välja en bekväm uttrycksform gör kommunikationen lättare och bygger självförtroende.
Det är viktigt att tidigt etablera ett tydligt sätt att kommunicera "ja" och "nej" för att bekräfta alternativa kommunikationsformer. Om dessa enkla svar är konsekventa kan terapeuten enkelt kontrollera centrala punkter i kommunikationen och förebygga misstag och frustration.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online