Halspulsådern (a. carotis) är den viktigaste vägen för blodflödet till huvud och hals och spelar en avgörande roll för att försörja hjärnan och övriga delar av huvudet med både blod och syre. En stroke uppstår ofta när plack byggs upp i artären och blockerar blodflödet, vilket hindrar syret från att nå hjärnan och andra känsliga vävnader.
Det finns fem olika typer av plack i halspulsådern, som klassificeras utifrån hur ekolucida (genomskinliga på ultraljud) respektive ekogena och förkalkade de är. Typ 1-plack är helt ekolucida, medan typ 2 till största delen består av ekolucida komponenter. Typ 3-plack är ekogena, och typ 4 är helt ekogena. Typ 5 kan inte bedömas tillförlitligt på grund av kraftiga akustiska skuggor och omfattande förkalkning. Alla typer förekommer både vid symtomatiska och asymtomatiska stroke, även om frekvensen varierar mellan grupperna.
Ett aneurysm eller en stroke kan uppstå med eller utan föregående symtom, vilket innebär att en person ofta inte märker att plack håller på att bildas i halspulsådern. Typ 1- och typ 2-plack återfinns oftast hos patienter med symtomatisk stroke, medan typ 3 och 4 är vanligare vid asymtomatisk sjukdom. Ekolucida plack ses främst hos patienter med förträngning (stenos) på över 70 procent, medan patienter som drabbats av asymtomatisk stroke oftast har ekogena plack.
Plack i halspulsådern kan upptäckas med en ultraljudsundersökning. Metoden kräver ingen strålning och är både säker och effektiv – inte bara för att påvisa plack, utan också för att diagnostisera karotissjukdom i ett tidigt skede. Ultraljud används dessutom för att bedöma hur omfattande sjukdomen är i artären och för att följa dess utveckling över tid.
Patienter med karotissjukdom orsakad av plack får ofta trombocythämmande behandling (så kallad antiaggregantia), exempelvis regelbunden behandling med acetylsalicylsyra (aspirin). Om placket har orsakat allvarlig nedsättning av blod- och syreförsörjningen till hjärnan och halsen kan det behöva tas bort kirurgiskt; ingreppet kallas karotisk endarterektomi. Patienter med 50 procents eller större stenos svarar bäst på operation om deras stroke åtföljs av neurologiska fynd. Vid stroke utan neurologiska fynd är däremot behandlingsresultatet bäst när stenosen uppgår till 60 procent eller mer.
Att fastställa vilken typ av plack som föreligger är avgörande för att kunna välja rätt behandling för patienter med karotissjukdom eller aneurysm. När plackets typ har identifierats kan lämplig medicinering ges, liksom en eventuell karotisk endarterektomi för att avlägsna blockeringen, återupprätta blodflödet och säkerställa att hjärnan får tillräckligt med syre.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online