Urinreflexen, även kallad miktionsreflexen, är en medvetet reglerad sammandragning av blåsväggarna kombinerad med avslappning av urinrörets slutmuskel som ett svar på ökat tryck i urinblåsan. Reflexen gör det möjligt för kroppen att lagra urin och tömma blåsan vid lämpliga tillfällen.
När urinen fyller blåsan ökar trycket gradvis. Information om detta tryck överförs från blåsan till korsryggsregionen (sacralregionen) i ryggmärgen via nervimpulser. Dessa signaler upplevs av oss som en känsla av att behöva urinera – kroppens sätt att tala om att blåsan börjar bli full.
Hjärnan informeras löpande om tryckökningarna i blåsan och har förmågan att styra reflexen. Detta är vad som gör det möjligt att medvetet bestämma när och var urinering ska ske. Ryggmärgen fungerar som en relästation och skickar tillbaka instruktioner till blåsan om hur den ska reagera utifrån hjärnans beslut.
När urinering inte är önskvärd signalerar hjärnan åt urinrörets slutmuskel att dra ihop sig och åt blåsväggarna att slappna av, vilket effektivt förhindrar urinering. När det istället är dags att urinera ger hjärnan klartecken till att urinreflexen ska aktiveras.
Så snart urinreflexen fått tillstånd att starta drar de glatta musklerna längs blåsväggen ihop sig, medan urinrörets slutmuskel slappnar av. Urinen pressas då ut genom urinröret och urineringen äger rum. Hela processen styrs alltså av ett noggrant samspel mellan blåsa, ryggmärg och hjärna.
Problem med blåskontroll är vanligare än många tror och drabbar både män och kvinnor i alla åldrar. De flesta besvär går att behandla, men enligt E-Medicine Health kan en nedsatt förmåga att medvetet kontrollera urinreflexen hos män i vissa fall vara ett tidigt tecken på prostatacancer. Upplever du återkommande problem med blåsfunktion bör du därför kontakta vården för en utredning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online