Frekvent urinering drabbar både män och kvinnor och kan förekomma i alla åldersgrupper. En korrekt diagnos är avgörande för att läkaren ska kunna förskriva de mest effektiva läkemedlen. Det finns flera typer av läkemedel mot frekvent urinering, som alla påverkar kroppen på olika sätt. Genom att känna till orsakerna bakom besvären samt biverkningarna hos de tillgängliga preparaten kan du som patient tillsammans med din läkare hitta den bästa behandlingen.
Frekvent urinering innebär ett behov av att urinera oftare än vanligt och kan delas in i flera underkategorier. Polyuri är termen som används när mängden urin som kroppen producerar har ökat, vilket gör att urineringen sker oftare än normalt. Om urineringsfrekvensen i stället beror på problem med att tömma blåsan eller lagra urin på rätt sätt räknas det som en dysfunktion i urinvägarna. Urinkontinens är ytterligare en underkategori och uppstår när urinläckage sker ofrivilligt.
Antikolinergiska läkemedel slappnar av blåsans muskler och hjälper till att återfå blåskontroll. Till denna grupp hör tolterodin (Detrol), solifenacin (Vesicare), darifenacin (Enablex), trospium (Sanctura), fesoterodin (Toviaz) och oxybutynin (Ditropan). Dessa läkemedel blockerar de nerver som styr hur blåsan drar ihop sig och förskrivs vid ökad urineringsfrekvens, trängningar och inkontinens. Vanliga biverkningar är torr mun, förstoppning, suddig syn och hjärtklappning.
Tricykliska antidepressiva, exempelvis imipramin (Tofranil), förskrivs ofta vid nykturi – det vill säga behovet att urinera ofta under nattens sömntimmar. Denna typ av läkemedel slappnar av muskulaturen i blåshalsen. Vanliga biverkningar är dåsighet, torr mun och förstoppning. Vissa personer kan även uppleva yrsel eller svimningskänslor.
Desmopressin är en syntetisk kopia av det naturliga antidiuretiska hormonet (ADH). Preparatet säljs under varumärken som DDAVP, Stimate och Minirin. Om kroppen inte självt bildar tillräckligt med ADH ökar urinproduktionen, vilket leder till frekvent urinering. Desmopressin har en sällsynt men rapporterad biverkning i form av vätskeansamling i kroppen, vilket kan få natriumnivåerna i blodet att sjunka under det normala.
Östrogen är ett annat läkemedel som ofta ges till kvinnor efter menopaus. Behandlingen stärker och gör vävnaderna i bäckenet mer elastiska samt förbättrar blodflödet och nervfunktionen, vilket minskar urineringsfrekvensen. Östrogen appliceras vanligtvis lokalt på huden i stället för att sväljas som tablett och ger sällan biverkningar. Behandlingen används ofta i kombination med andra läkemedel, exempelvis de som nämns ovan.
Rätt behandling börjar alltid med en noggrann utredning av vad som orsakar besvären. Upplever du frekvent urinering bör du kontakta din läkare för undersökning och individuell rådgivning – undvik att själv välja läkemedel, eftersom valet beror på den underliggande orsaken och din allmänna hälsa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online