Termen värmeslag används ofta som samlingsnamn för alla tre graderna av hypertermi, det vill säga en onormalt hög kroppstemperatur. Hypertermi utvecklas i tre stadier: värmekramper, värmesvikt och själva värmeslaget. Att känna igen symptomen i tidigt skede kan göra stor skillnad och i värsta fall rädda liv.
Värmekramper är den första och mildaste fasen av hypertermi. De visar sig som kraftfulla och smärtsamma muskelkontraktioner, oftast i ben, armar eller buk. Kramperna drabbar vanligen personer som utför fysiskt arbete i ett hett miljö som de inte är van vid, till exempel byggnadsarbetare eller idrottare som tränar i stark sol.
Värmesvikt är det andra steget och beror, trots namnet, främst på en kombination av uttorkning och långvarig exponering för värme. Kroppen förmår då inte längre att reglera sin temperatur effektivt, vilket leder till en rad obehagliga symtom.
Typiska symtom på värmesvikt är yrsel, illamående, blekhet och kräkningar. En måttligt förhöjd kroppstemperatur på cirka 38–39 °C är ytterligare en indikation på att någon lider av värmesvikt. Personen kan också svettas rikligt och uppleva huvudvärk eller svaghetskänsla.
Värmeslag är det tredje och mest kritiska stadiet av hypertermi och används ofta som begrepp för hela spektrumet av värmrelaterad överhettning. En person med värmeslag slutar i regel helt att svettas, eftersom kroppens temperaturkontroll har brutit samman. Ett undantag gäller dock idrottare som drabbas efter ansträngning i varmt väder – de kan fortfarande svettas betydligt.
Ett värmeslag bör misstänkas om kroppstemperaturen når 41 °C eller högre. Den drabbade kan vara förvirrad, delirisk eller medvetslös, och krampanfall kan uppstå. Detta är en akut medicinsk nödsituation – omedelbar vård på sjukhus är avgörande för att sänka kroppstemperaturen. Långvarig exponering för extrem värme kan nämligen leda till att vitala organ, såsom hjärta, lever och njurar, börjar svikta.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online