Lokal värmetillämpning leder i allmänhet till att blodkärlen vidgas, vilket ökar blodflödet till det uppvärmda området. Denna kärlvidgande effekt – s.k. vasodilatation – förmedlas främst genom följande mekanismer:
Värme kan direkt slappna av de glatta muskelceller som omger blodkärlens väggar. Denna avslappning minskar den vaskulära tonusen, vilket gör att kärlen vidgas och blodflödet ökar.
Värme stimulerar frisättningen av kväveoxid (NO) från endotelcellerna, det vill säga de celler som klär blodkärlens insida. NO är en kraftfull vasodilator som får blodkärlen att slappna av och utvidgas.
Vissa jonkanaler, exempelvis så kallade TRP-kanaler (transient receptor potential), är känsliga för värme och kan aktiveras av stigande temperaturer. När dessa kanaler aktiveras förändras de elektriska egenskaperna i kärlens glatta muskelceller, vilket resulterar i vasodilatation.
Värmbehandling kan öka den lokala ämnesomsättningen och syreförbrukningen i det behandlade området. Den ökade metaboliska aktiviteten leder till bildning av kärlvidgande ämnen, såsom koldioxid och adenosin, vilka ytterligare bidrar till att blodkärlen vidgas.
Lokal värme främjar alltså kärlvidgning genom att slappna av den glatta muskulaturen, stimulera frisättningen av kväveoxid, aktivera värmekänsliga jonkanaler samt inducera lokala metaboliska effekter. Den ökade blodtillförseln ger mer syre och näring till vävnaden samtidigt som avfallsprodukter lättare transporteras bort. Därför används lokal värmetillämpning ofta inom terapeutiska metoder, såsom värmeterapi och termoterapi, för att förbättra cirkulationen samt främja läkning och smärtlindring.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online