Bältros kan låta obehagligt, men låt inte namnet lura dig – symtomen på bältros är inte alls jämförbara med dem vid genital herpes, även om båda sjukdomarna orsakas av samma virusfamilj. Bältros är ett smärtsamt tillstånd som drabbar huden. Enligt American Academy of Dermatology utvecklar cirka 20 procent av alla barn som haft vattkoppor bältros senare i livet.
Bältros orsakas av varicella-zosterviruset – samma virus som ligger bakom vattkoppor. Efter att en person haft vattkoppor lämnar viruset aldrig kroppen helt; i stället tar det sig in i nerverna och ligger vilande. Varför viruset återaktiveras är fortfarande ett mysterium för forskarna, men när det gör sig påmint uppstår inte en ny omgång vattkoppor utan ett tillstånd som kallas bältros. Virusets aktivering påverkar nervändningar i en specifik del av kroppen och resulterar i ett utbrott på huden. Bältros är vanligare hos äldre samt hos personer med försvagat eller nedslagt immunförsvar.
Det första tecknet på bältros är ofta smärta – och den kan ibland vara outhärdlig. Redan innan några hudsymtom syns kan vissa kroppsområden bli extremt känsliga och reagera på minsta beröring. Smärtan kan misstolkas som andra hälsoproblem, till exempel njursten eller blindtarmsinflammation, beroende på var i kroppen den sitter. Många får också feber, frossa, huvudvärk eller magbesvär som kan bestå in i sjukdomens nästa skede. Söker du vård tidigt ökar chansen att behandlingen blir effektiv, eftersom antivirala läkemedel fungerar bäst inom de första dagarna.
Så småningom leder bältros till ett utbrott på hudytan. Ett rött, smärtsamt utslag bildas, bestående av små vätskefyllda blåsor. Utslagen uppstår nästan alltid bara på ena sidan av kroppen, något som hjälper läkare att ställa rätt diagnos. Bältros drabbar typiskt överkroppen och rumpan, men kan även visas på armar eller ben – till och med på halsens eller ansiktets sidor samt runt ögonen. Även en liten grupp blåsor kan ge upphov till intensiv smärta.
Det är ytterst viktigt att komma ihåg att en person med bältrosblåsor kan smitta personer som aldrig har varit i kontakt med varicella-zosterviruset, via direkt fysisk kontakt. Den smittade personen får dock inte bältros, utan full utvecklade vattkoppor.
Vissa personer drabbas av ett tillstånd som kallas postherpetisk neuralgi långt efter att utslagen har läkt. Detta beror på att nervändningarna skadats så svårt att de förmedlar felaktiga smärtsignaler från huden till hjärnan. En person med postherpetisk neuralgi kan uppleva kraftig smärta redan av att kläder nuddar huden. Bältros kan dessutom leda till allvarligare komplikationer, bland annat encefalit (hjärninflammation) och bestående synskada eller blindhet om utslagen sitter i närheten av ögonen.
Ett bältrosutbrott läker normalt inom några veckor, men en läkare kan underlätta läkningsprocessen genom att förskriva mediciner och behandlingar. Högdoserade orala antivirala läkemedel som Zovirax, Valtrex och Famvir – samma preparat som används mot genital herpes – förkortar utslagens varaktighet och lindrar svårighetsgraden. Prednisolon kan ges för att dämpa inflammation och minska risken för efterföljande postherpetisk neuralgi. Vid mycket kraftig smärta kan receptbelagda smärtlindrande läkemedel också behövas.
Det finns vaccin mot bältros som kan rekommenderas för äldre och andra riskgrupper. Vaccinationen kan både minska risken att insjukna och lindra sjukdomsförloppet om man ändå drabbas. Tala med din läkare om vaccin är lämpligt i ditt fall, särskilt om du är över 50 år eller har ett försvagat immunförsvar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online