Epstein-Barr-viruset (EBV) är ett mycket vanligt herpesvirus som drabbar de flesta människor någon gång under livet. Enligt uppskattningar från amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC har cirka 50 procent av alla barn under fem års ålder och hela 95 procent av alla vuxna smittats av viruset – oftast utan att några symtom märks.
Epstein-Barr-virussyndrom kan orsaka infektiös mononukleos, ofta kallad körtelfeber, hos tonåringar och unga vuxna. De två tillstånden är så nära besläktade att de ofta nämns omväxlande. Efter en genomgången infektion ligger viruset kvar vilande i kroppen livet ut och finns ständigt i saliven, vilket innebär att det kan spridas genom direktkontakt med saliv. Hos tidigare smittade personer kan viruset dessutom återaktiveras, även om detta sällan ger upphov till nya symtom.
Barn som smittas av Epstein-Barr är oftast helt symtomfria, eller får symtom som är svåra att skilja från andra vanliga barndomsinfektioner. Hos vuxna och unga vuxna är de typiska tecknen på både Epstein-Barr-infektion och körtelfeber:
Vuxna och ungdomar kan utveckla infektiös mononukleos till följd av Epstein-Barr-viruset, men detta sker inte i majoriteten av fallen. Sjukdomen kännetecknas framför allt av djup trötthet och utmattning som kan vara i flera veckor. Smittan överförs via saliv från en infekterad person, exempelvis genom kyssar eller genom att dela glas och flaskor – därför kallas sjukdomen ibland för kysssjukan.
Burkitts lymfom och nasofarynxcancer är två ovanliga cancerformer som har kopplats till Epstein-Barr-viruset. CDC understryker dock att dessa cancerformer även utvecklas på grund av andra riskfaktorer, och att viruset sällan är den ensamma orsaken hos patienter med EBV. Risken för att en vanlig EBV-infektion ska leda till cancer är mycket låg.
Det finns ingen specifik behandling mot Epstein-Barr-virussyndrom eller körtelfeber – viruset går normalt över av sig självt utan mediciner. Däremot behöver patienten vila och begränsa sina aktiviteter i upp till en månad för att kroppen ska hinna återhämta sig. Tunga lyft och hård fysisk ansträngning bör undvikas, eftersom mjälten förstoras vid mononukleos och i värsta fall kan brista.
Det finns medicinska tester som kan hjälpa till att diagnostisera Epstein-Barr och körtelfeber, men läkare baserar ofta sin bedömning på en klinisk undersökning tillsammans med information om patientens symtom. Ett blodprov som mäter heterofila antikroppar kan bekräfta en EBV-diagnos, eftersom det påvisar antikroppar som är specifika för virussyndromet. Blodprover vid mononukleos visar ofta också ett förhöjt antal vita blodkroppar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online