Har du haft vattkoppor någon gång i livet kan du drabbas av bältros. Bältros orsakas nämligen av samma virus som ger vattkoppor – varicella zoster. Den största skillnaden mellan de två sjukdomarna är att bältros kan vara mycket smärtsamt. Uppskattningsvis drabbas minst en miljon människor av bältros varje år. Som tur är finns det flera olika behandlingsalternativ när du väl fått diagnosen.
När en person har haft vattkoppor blir varicella zoster-viruset inaktivt men finns kvar i kroppen. Viruset ligger vilande i nervcellerna intill ryggmärgen och kan förbli inaktivt i årtionden innan symtom på bältros visar sig. När viruset aktiveras igen vandrar det ner längs nervfibrerna mot huden och orsakar ett utslag. Forskarna vet ännu inte exakt vad som utlöser ett utbrott, men tror att ett försvagat immunförsvar kan vara den bakomliggande orsaken.
Om du misstänker att du har bältros bör du söka vård så snart som möjligt. Ju tidigare behandlingen påbörjas, desto snabbare går bältrosen över. Behandlingen fungerar bäst om den sätts in inom de första tre dagarna efter att utslaget brutit ut. De vanligaste behandlingsformerna är antivirala läkemedel i tablettform, antiinflammatoriska läkemedel, smärtstillande medel samt i vissa fall antidepressiva läkemedel. Studier visar att personer som tar antivirala läkemedel tidigt i sjukdomsförloppet oftast har en kortare sjukdomstid.
De grundläggande målen med bältrosbehandling är att förkorta tiden med utslag, snabba upp läkningen av blåsorna samt lindra det obehag och den smärta som personen upplever.
De flesta som haft bältros tycker att smärtan var den värsta delen av sjukdomen. Postherpetisk neuralgi uppstår när infektionen har skadat nerverna. Detta är en smärtsam komplikation som ibland kan pågå längre än själva utslaget – ännu en anledning till att tidig behandling är avgörande. När postherpetisk neuralgi väl har utvecklats ordineras vanligtvis antiinflammatoriska läkemedel och smärtlindring för att hantera symtomen. Komplikationen kan pågå från några veckor upp till flera år. En liten tröst är att man efter en genomgången bältros sällan drabbas igen.
Bältros förekommer i två stadier: prodromalstadiet och eruptivstadiet. Under prodromalstadiet, cirka två till fem dagar innan något utslag syns, kan personen drabbas av huvudvärk, illamående och frossa, samt domningar, stickningar, brännande känsla, klåda eller molande smärta på ena sidan av ansiktet eller kroppen.
I eruptivstadiet uppträder rodnad, svullnad och grupper av blåsor där personen kände smärtan. Blåsorna är fyllda med en klar vätska och fortsätter att dyka upp i upp till fem dagar till. Utslaget uppträder oftast bara på ena sidan av kroppen och kan visa sig i ansiktet, på bålen, på armar, ben eller runt midjan. Medan utslaget befinner sig i detta stadium kan du smitta någon som aldrig haft vattkoppor. Du kan dock inte direkt ge någon annan bältros. Efter ungefär två veckor fylls blåsorna med var och är de inte längre smittsamma. Utslaget varar vanligtvis i cirka två till fem veckor.
Postherpetisk neuralgi har redan nämnts, men det finns flera andra komplikationer i samband med bältros. Bältrosblåsor på nästippen tyder på att viruset har invaderat ögonnerven – ett tillstånd som kallas Hutchinsons tecken. Detta orsakar en mycket smärtsam svullnad i ögat och kan i värsta fall leda till tillfällig blindhet. Kontakta därför en ögonläkare om du får blåsor på nästippen.
En annan komplikation är Ramsay Hunt-syndrom. Då har viruset spridit sig till nerverna i ansiktet och orsakar kraftig smärta i örat. Utslaget kan då visas på insidan eller utsidan av örat, inne i munnen eller var som helst i ansikte och halsregion. Tillståndet kan orsaka hörselnedsättning, yrsel och till och med ansiktsförlamning. Sök medicinsk hjälp så snart som möjligt om du får bältrosutslag i något av dessa områden, så att en behandling kan påbörjas i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online