Arenavirus, som tillhör familjen Arenaviridae, är höljeförsedda enkelsträngade RNA-virus som orsakar olika sjukdomar hos både människor och djur. Namnet kommer från latinets ord för sand, "arena", och syftar på virusens karakteristiska utseende som små sandkornsliknande partiklar när de studeras i elektronmikroskop.
Arenavirusets virioner är ungefär sfäriska och har en diameter på mellan 50 och 300 nanometer (nm). Viruspartikeln omges av ett yttre hölje som består av en lipidbilager hämtad från värdcellens plasmamembran i samband med knoppning. Höljet bär dessutom glykoproteiner som gör det möjligt för viruset att fästa vid och tränga in i värdceller.
Inuti virionen består genomet av två linjära, enkelsträngade RNA-segment: ett stort (L)-segment och ett litet (S)-segment. Tillsammans kodar dessa segment för de proteiner som är nödvändiga för virusets replikation, montering och förmåga att orsaka sjukdom.
L-segmentet innehåller den genetiska informationen för det virala RNA-beroende RNA-polymeraset (RdRp), som är avgörande för både transkription och replikation av de båda segmenten. Segmentet kodar även för Z-proteinet, ett litet matrixprotein som spelar en central roll i virusets montering och knoppning från värdcellen.
S-segmentet kodar för nukleoproteinet (NP), som binder till det virala arvsmassan och bildar nukleokapsiden, samt för glykoproteinföregångaren (GPC). GPC klyvs därefter i två underenheter, GP1 och GP2, vilka tillsammans bildar de ytliga spikarna som ansvarar för att viruset fäster vid och fusionerar med värdcellen. Nukleoproteinet är dessutom avgörande för att initiera och reglera replikationen av genomet.
Arenavirus delas traditionellt in i två huvudgrupper baserat på sin geografiska utbredning.
Denna grupp förekommer i Afrika, Asien och Europa och omfattar bland annat Lassavirus, som orsakar Lassafeber i Västafrika, samt lymfocytärt koriomeningitvirus (LCMV). LCMV ger oftast endast milda symtom hos människor, men viruset har stor betydelse som forskningsmodell inom immunologi och virologi.
Denna grupp finns i Amerika och innefattar exempelvis Junínvirus, som orsakar argentinsk hemorragisk feber, och Machupovirus, som ligger bakom boliviansk hemorragisk feber. Även Guanaritovirus (venezuelansk hemorragisk feber) och Sabiávirus (brasiliansk hemorragisk feber) tillhör denna grupp.
Infektioner med arenavirus kan ge upphov till ett brett spektrum av kliniska bilder – från milda febersjukdomar till livshotande hemorragiska febrar. Vanliga symtom är feber, muskelvärk, huvudvärk, illamående och kräkningar, och i allvarliga fall kan blödningsrubbningar uppstå. Svårighetsgraden och risken för blödningskomplikationer varierar beroende på vilken virustyp som orsakat infektionen.
Arenavirus sprids främst genom kontakt med infekterade gnagare eller deras urin, avföring och saliv. Smitta kan också ske via direktkontakt med kroppsvätskor från sjuka personer eller med kontaminerade material. Vissa arenavirus, däribland Lassavirus, kan dessutom överföras via aerosoler som bildas när förorenade material torkar och virussmittat damm virvlas upp.
Inom vården kan smitta även överföras mellan patienter och vårdpersonal om lämpliga skyddsåtgärder inte följs, vilket gör arenavirus till ett viktigt ämne inom sjukvårdshygien.
Förebyggandet av arenavirusinfektioner bygger på god hygien, undvikande av kontakt med infekterade djur och människor samt effektiv gnagarbekämpning i bostäder och förråd. Ett vaccin mot Junínvirus (Candid #1) används framgångsrikt i Argentina, medan vaccin mot övriga arenavirus till stor del fortfarande är under utveckling. Svåra infektioner behandlas ofta med antivirala läkemedel, framför allt ribavirin, i kombination med stödjande intensivvård.
På grund av sin förmåga att orsaka allvarlig sjukdom och storskaliga utbrott klassificeras många arenavirus som patogener inom biosäkerhetsnivå 3 (BSL-3) eller 4 (BSL-4). Laboratoriearbete med dessa virus kräver därför specialiserade inneslutningsanläggningar och strikta säkerhetsrutiner.
Arenavirus är höljeförsedda, enkelsträngade RNA-virus som ingår i familjen Arenaviridae. De kan orsaka allt från milda febertillstånd till svåra hemorragiska febrar och sprids huvudsakligen via gnagare. God kunskap om virusens smittvägar och patogenes, i kombination med effektiva förebyggande strategier, vacciner och behandlingar, är avgörande för att kunna hantera arenavirusinfektioner och begränsa deras konsekvenser för folkhälsan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online