Huvudlöss är små, vinglösa insekter som lever i människors hår och livnär sig på blod från hårbotten. De kan varken hoppa eller flyga – istället kryper de från ett huvud till ett annat vid direktkontakt. Här får du som arbetar med barn veta hur du upptäcker, behandlar och förebygger huvudlöss i skolmiljön.
Vuxna i klassrumsmiljö bör vara uppmärksamma på ihållande kliande i hårbotten. Irritabilitet till följd av sömnbrist kan också vara ett tecken på angrepp, eftersom huvudlöss är mest aktiva på natten. När dessa symtom uppträder bör en vuxen undersöka barnets hårbotten efter lössens ägg, så kallade gnetter, eller efter vuxna löss.
Gnettarna är små vita prickar som sitter fast vid hårstrået nära hårbotten. Vuxna löss är ungefär lika stora som ett sesamfrö och rör sig snabbt på hårbotten, vilket kan göra dem svåra att upptäcka. En fintandad luskam och gott ljus underlättar undersökningen.
När ett barn har konstaterats ha huvudlöss bör hen skickas hem för att påbörja behandling. Behandlingen innefattar flera steg:
Familjemedlemmar och andra nära kontakter bör också kontrolleras, eftersom smittan ofta sprids inom hemmet.
Många länder och regioner har tidigare haft en så kallad "no-nits"-policy, vilket innebar att barn inte fick återvända till undervisningen förrän inga gnetter längre syntes i håret. Både amerikanska CDC och svenska Folkhälsomyndigheten avråder dock från denna policy. Elever rekommenderas istället att återvända till klassen så snart behandlingen har påbörjats, med motiveringen att huvudlöss, trots att de är besvärliga, inte sprider några sjukdomar.
Huvud-till-huvud-kontakt är det vanligaste sättet som huvudlöss sprids, men de kan också krypa över på hattar, halsdukar, hårborstar och kuddar. Barn bör därför uppmanas att inte dela dessa föremål med sina klasskamrater. Andra bra vanor är att hänga ytterkläder separat på egen krok och att regelbundet kontrollera barnets hår om smitta förekommer i klassen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online