Enligt USA:s folkhälsomyndighet Centers for Disease Control (CDC) diagnosticerades autism år 2010 hos i genomsnitt ett av 110 barn. Vissa har talat om en "autismepidemi", men autism är inte smittsam. Även om det finns starka genetiska komponenter kan miljön också spela en viktig roll för huruvida ett barn utvecklar autism. Barn med autism växer upp till vuxna med autism, och att tillhandahålla stöd och tjänster blir ett allt allvarligare problem både för samhället och för staten.
Enligt Individuals with Disabilities Education Act (IDEA), den amerikanska lag som ger tjänster till barn med funktionsnedsättningar, definieras autism som "en utvecklingsrelaterad funktionsnedsättning som avsevärt påverkar verbal och icke-verbal kommunikation samt social interaktion, vanligtvis synlig före tre års ålder, och som negativt påverkar ett barns skolprestationer."
IDEA listar dessutom flera andra kännetecken på autism, som blir tydliga när personen uppvisar repetitiva och stereotypa beteenden, motstår förändringar eller reagerar på sinnesintryck på ovanliga sätt.
Autism är mycket varierande; personer med autism kan ha fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar, men kan också vara mycket atletiska eller intellektuellt begåvade. "Meltdowns" (emotionella sammanbrott), självstimulerande beteende och många beteendeproblem orsakas av både fysiska och neurologiska reaktioner.
Ibland "felkopplas" den autistiska hjärnan, vilket kan ge överkänslighet eller nedsatt känslighet för ljus, ljud, texturer och andra sinnesintryck. Hjärnan har också svårt att läsa och tolka outtalad kommunikation. En stor del av mänsklig kommunikation sker utan ord, och de flesta människor förstår den spontant genom observation. Personer med autism kan däremot inte "se" denna interaktion och måste lära sig den uttryckligen. Många lyckas dock lära sig kommunicera så väl att de knappt visar några yttre tecken på svårigheter.
Den fjärde upplagan av American Psychiatric Associations "Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders" (DSM-IV) publicerades 1994 och reviderades 2000. DSM är standardverket som terapeuter, psykologer, neurologer och annan vårdpersonal använder för att diagnostisera alla tillstånd som påverkar hjärnan, beteendet eller känslolivet. Manualen innehåller standardiserade kriterier som en person måste uppfylla för att få en autismdiagnos, och den används även av skolor och försäkringsbolag.
DSM använder tre kriterier för att diagnostisera autism:
Två andra diagnoser i DSM-IV delar stora likheter med autism: genomgripande utvecklingsstörning (PDD) och Aspergers syndrom. När nästa upplaga av manualen (DSM-V) planerades rekommenderade arbetsgruppen för dessa tillstånd betydelsefulla ändringar i autismdiagnostiken.
PDD skulle ersättas av benämningen "autismspektrumstörning" (Autism Spectrum Disorder), som skulle omfatta de tillstånd som då kallades autism, PDD-NOS och Aspergers syndrom. Tänket var att alla dessa tillstånd bättre bör betraktas som delar av ett och samma spektrum – det rör sig om samma grundläggande störning med olika uttryck, inte om olika störningar med liknande drag.
Denna förändring fick flera konsekvenser när DSM-V publicerades 2013. Bland annat krävdes en ny diagnos av högfungerande autism för personer som tidigare klassificerats med Aspergers syndrom, om de skulle fortsätta att kvalificera för statligt stöd och tjänster.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online