Stimulerande läkemedel som Adderall och Ritalin kan behandla ADHD hos barn på ett effektivt sätt. Det finns dock vissa farhågor kring deras säkerhet, och en del barn tål helt enkelt inte biverkningarna. Under de senaste åren har icke-stimulerande alternativ blivit tillgängliga och de vinner allt större popularitet bland både läkare och föräldrar.
Stimulantia kan orsaka ångest, aptitlöshet, sömnlöshet och ökad hjärtfrekvens. Allvarligare biverkningar kan omfatta självmordstankar, hallucinationer och krampanfall. Dessutom finns det en risk för beroende om preparaten missbrukas.
Icke-stimulerande läkemedel har i regel betydligt mildare biverkningar än stimulantia och är inte beroendeframkallande. Det gör dem till ett attraktivt alternativ för barn som inte tål stimulantia eller för familjer som vill undvika risken för missbruk.
Många icke-stimulantia är i grunden antidepressiva eller angstdämpande läkemedel, och de är ofta inte lika effektiva som stimulantia när det gäller att kontrollera ADHD-symtom. Effekten kan också ta flera veckor att bygga upp, till skillnad från stimulantia som verkar snabbt.
Strattera, med verksamsubstansen atomoxetin, är den enda icke-stimulantia som är specifikt godkänd för ADHD-behandling. Läkemedlet verkar genom att förbättra överföringen av signalsubstansen noradrenalin mellan hjärnans nervceller. Biverkningarna är milda och preparatet tolereras generellt väl. Vanliga biverkningar är magbesvär, trötthet och minskad aptit.
Tricykliska antidepressiva främjar också överföringen av signalsubstanser i hjärnan och kan vara effektiva vid behandling av ADHD-symtom. Biverkningarna är i allmänhet milda, men i sällsynta fall kan allvarliga biverkningar som hjärtrhythmusrubbningar förekomma, och vissa barn kan utveckla svår depression. Regelbundna kontroller hos läkare är därför viktiga.
Läkemedel som påverkar serotonin- och noradrenalinhalterna i hjärnan, exempelvis paroxetin (Paxil) och venlafaxin (Effexor), kan förbättra humör och koncentration samt lindra ADHD-symtom. Venlafaxin klassificeras tekniskt sett som ett SNRI-preparat. Dessa läkemedel kan dock ha allvarliga biverkningar hos barn, inklusive stämningsförändringar och ökad impulsivitet, och bör användas med stor försiktighet.
Kom ihåg: Valet av läkemedel vid ADHD ska alltid göras tillsammans med ansvarig läkare, som kan väga fördelar och risker utifrån det enskilda barnets behov och hälsotillstånd. Utan ordinerad behandling och uppföljning bör ingen medicinering påbörjas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online