Så identifierar du medfödd höftdysplasi hos spädbarn

Diagnostiskt tillvägagångssätt

Medfödd höftdysplasi (CHD) är en avvikelse i höftleden som finns redan vid födseln. Vanliga riskfaktorer är att barnet är förstfött, flickkön, sätesbjudning samt en så kallad "ben-till-axel"-position under graviditeten. Tidig upptäckt – helst inom de första levnadsveckorna – förbättrar de långsiktiga resultaten avsevärt och minskar risken för bestående skador.

1. Fysisk undersökning

1. Inspektion: Lägg spädbarnet på rygg. Leta efter skillnad i benlängd, asymmetri i lår- eller skinkveck samt onormal positionering av benen.
2. Palpation: Böj försiktigt höfterna till 90 grader och utför en lätt adduktion. Ett klick eller en palpabel förskjutning kan tyda på instabilitet i leden.

2. Ortolanis test

Håll barnets höfter böjda i 90 grader och abducera sedan låren långsamt utåt. Ett positivt test känns som ett tydligt "klunk" när lårbenets huvud glider tillbaka in i höftskålen – ett tecken på att leden varit i läge men varit instabil.

3. Barlows test

Med höfterna fortfarande böjda adduceras låren inåt samtidigt som ett bakåtriktat tryck appliceras mot knäna. Ett positivt test ger en palpabel "klunk" eller hörbar smäll, vilket indikerar att höften riskerar att luxera ur ledskålen.

4. Bekräftelse med bilddiagnostik

• Ultraljud (0–6 månader): Den föredragna metoden för spädbarn, eftersom höftskålens brosk ännu inte har förbenats och leden därför kan bedömas noggrant.
• Röntgen (6–12 månader): Används när benbildningen har framskridit tillräckligt för att ge en tillförlitlig bedömning av ledens anatomi.

Spädbarn med positiva kliniska fynd bör omgående remitteras till en barnortopedisk specialist för fortsatt utredning och definitiv behandling. Ju tidigare behandling sätts in, desto bättre är prognosen för normal höftutveckling.