Muskelsvaghet i blåsan kan leda till kronisk inkontinens och återkommande infektioner, och drabbar oftast flickor. Trög blåsa, även kallad lat blåsa (lazy bladder syndrome, LBS), förekommer hos cirka sex procent av alla barn, enligt Bruce I. Carlin och Fah Che Leong, författare till boken "Female Pelvic Health and Reconstructive Surgery". Behandlingen går i grunden ut på att lära barnet att gå på toaletten regelbundet, även när det inte känner någon kissnöja.
Barn med trög blåsa saknar ofta känslan av att blåsan är full. Det kan därför gå hela åtta till tolv timmar mellan toalettbesöken, vilket är betydligt längre än normalt.
Barn med LBS råkar ofta ut för urinolyckor mellan toalettbesöken. Eftersom blåskänslan är nedsatt är de dessutom ofta inte medvetna om att de kissar på sig.
När ett barn med trög blåsa kissar töms blåsan sällan helt. I den urin som blir kvar kan bakterier växa till, vilket ökar risken för återkommande urinvägsinfektioner och blåskatarrer.
Den slappa, uttänjda blåsan orkar inte pressa ut urinen med tillräcklig kraft. Urinstrålen blir därför tunn och svag, ofta mer som ett droppande än ett riktigt strilande.
Hos vissa barn med trög blåsa hinner avföringen torka ut och hårdna mellan toalettbesöken. Det gör det svårt och ibland smärtsamt att få avföring, vilket i sin tur kan förvärra blåsproblemen eftersom en fylld ändtarm trycker mot blåsan.
Kontakta barnavårdscentralen eller en läkare om ditt barn kissar ovanligt sällan, har urinolyckor trots genomgången toalettträning eller drabbas av upprepade urinvägsinfektioner. Med rätt behandling – ofta schemalagda toalettbesök kombinerade med gott om vätska och ibland mediciner – kan de flesta barn lära sig att tömma blåsan ordentligt och undvika långvariga besvär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online