Alla barn föds inte med perfekta fötter. Faktum är att många barn utvecklar fotproblem just för att fötterna är mjuka och flexibla under de första levnadsåren. Vissa fotproblem hos barn är ärftliga, medan andra uppstår till följd av skador, olämpliga skor, sjukdom eller missbildningar. En del problem syns redan vid födseln, medan andra kanske inte blir uppenbara förrän barnet har börjat gå.
Ta dig därför tid att regelbundet titta på hur ditt barns fötter ser ut och hur barnet rör sig. Många fotproblem under barndomen försvinner av sig själva, men vissa tillstånd går bara att åtgärda om de upptäcks och behandlas tidigt. Här är de vanligaste tillstånden du bör känna till.
Plattfot orsakas av slappa senor och/eller ligament i foten och är både vanligt förekommande och oftast ärftligt. Tillståndet kan drabba en eller båda fötterna. Alla spädbarns fötter ser platta ut från början, eftersom fotvalven formas gradvis med tiden – men enligt American Academy of Family Physicians bör valvarna vara tydliga vid ungefär två till tre års ålder.
Plattfot är i allmänhet inte stela och tillståndet är sällan smärtsamt. I vissa fall kan dock fotvalvsstöd användas för barn som har besvär med knän, rygg eller gångmönster. Svåra former av plattfot kan åtgärdas med kirurgi där ligament eller senor stramas åt.
Klumpfot är en missbildning som upptäcks antingen vid födseln eller via ultraljud under graviditeten. Enligt American Academy of Orthopaedic Surgeons drabbar tillståndet ungefär ett av varje 1 000 nyfödda barn, och ärftligheten spelar ofta en roll. Vid klumpfot vrider sig foten inåt mot kroppens mitt och har strukturella defekter som gör att den pekar nedåt.
Tillståndet gör inte ont, men det är viktigt att behandlingen påbörjas tidigt – vanligtvis med gipsning, stretchövningar, skenor och i vissa fall operation. Utan behandling kan klumpfot leda till smärta och funktionsnedsättning senare i livet.
Inåtvridna fötter, ofta kallat "intående", är ett mycket vanligt fotproblem hos små barn och är orsaken till att vissa personer beskrivs som "duvvristade". Medan de flesta människor står och går med fötterna riktade rakt framåt eller något utåt, pekar vissa personers fötter inåt.
Enligt American Academy of Family Physicians går detta vanligtvis över av sig självt i takt med att barnet växer. Hos vissa barn beror dock tillståndet på en vridning i vadbenet eller lårbenet, vilket i ovanliga fall kan kräva ett kirurgiskt ingrepp.
Utåtvridna fötter innebär att barnets fötter vinklas utåt istället för att peka rakt framåt. Till skillnad från inåtvridna fötter korrigerar detta tillstånd sig sällan av sig självt, eftersom underbenen normalt roterar utåt snarare än inåt i takt med att barnet växer.
Utåtvridningen kan förvärras när barnet blir äldre och orsaka svårigheter med fysiska aktiviteter, men den kan också förbli oförändrad utan att ge några ytterligare besvär. Om barnet verkar ha problem med att springa, hoppa eller delta i lek är det klokt att söka råd hos en specialist.
Enligt American Academy of Family Physicians är tågång en vanlig vana bland småbarn när de lär sig gå. Tendensen att gå på tårna brukar dock avta runt två års ålder.
När ett barn fortsätter att gå på tårna ihärdigt även efter denna ålder kan det finnas ett underliggande tillstånd, exempelvis muskeldystrofi, cerebral pares, olika långa ben, en förkortad hälsena eller avvikelser i ryggmärgen. Kontakta därför en barnläkare eller ortoped om tågången kvarstår, så att rätt utredning och behandling kan sättas in i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online