Immunsystemet börjar utvecklas redan innan ett barn föds. En kombination av medfödd resistens mot vissa sjukdomar, antikroppar som överförs från modern samt aktiv exponering för mikrober hjälper till att bygga upp barnens immunsystem allteftersom de växer upp. Vaccinationer kan skydda barn mot sjukdomar som kan skada deras utveckling om de insjuknar, och som de kanske inte är starka nog att bekämpa på egen hand. Under senare år har det pediatriska vaccinationsprogrammet granskats kritiskt på grund av ett påstått samband med autism.
Immunsystemet varierar från person till person; hos vissa är det starkare och hos andra svagare. Dess uppgift är att skydda kroppen mot sjukdomar och infektioner. Det angriper farliga mikrober som tränger in i kroppen och bekämpar dem – detta kallas immunrespons. Det finns tre olika typer av immunrespons: medfödd, adaptiv och passiv.
Vi föds med en medfödd, eller naturlig, immunitet mot vissa sjukdomar. Vi kan exempelvis inte insjukna i vissa åkommor som drabbar djur. Vår hud och våra slemhinnor – som i näsan, munnen och tarmarna – utgör också en del av det naturliga immunsystemet och fungerar som barriärer som skyddar kroppen mot infektioner.
Aktiv, eller adaptiv, immunitet utvecklas med åldern. Ju äldre man blir, desto fler mikrober blir man immun mot, eftersom man har utsatts för fler av dem. Man kan också bli immun mot sjukdomar genom vaccination med antigener.
Passiv immunitet hämtas från en annan källa: Ett barn får exempelvis antikroppar genom moderns mjölk. Passiv immunitet varar dock inte särskilt länge. Man kan även få så kallad passiv vaccination om man redan har smittats av en viss sjukdom eller har utsatts för den. Denna typ av vaccination hjälper kroppen att bekämpa en sjukdom man redan har, i stället för att förebygga den. Den utförs vanligtvis med serum som innehåller antikroppar från immuna personer (ofta gammaglobulin) eller djur.
Immunsystemet börjar utvecklas från stamceller när embryot är cirka fem veckor gammalt. När bebisen föds stimuleras immunsystemet av de nya mikrober som hen utsätts för, och ungefär sex dagar efter födelsen börjar kroppen producera egna antikroppar. Bebisen är dessutom tillfälligt immun mot vissa sjukdomar redan vid födseln, eftersom modern har överfört passiv immunitet under graviditeten. Ammar modern, får barnet även antikroppar via mjölken. Denna form av passiv immunitet, kallad maternal immunitet, bleknar långsamt bort under cirka sex till åtta månader.
Barnets eget immunsystem fortsätter att växa, och vid ett års ålder har barnet redan vuxennivå-immunitet mot vissa sjukdomar. Fortfarande utsätts barnet dock ständigt för nya mikrober. Om en förkylning går runt kan en vuxens kropp redan ha "lärt sig" hur den ska bekämpas, medan samma förkylning kan få en bebis att snuva och nysa, eftersom hen möter viruset för första gången.
Vaccinationer fungerar genom att man för in antigener i barnets kropp utan att göra hen sjuk. Kroppens B-lymfocyter – celler i benmärgen som skyddar kroppen mot sjukdom – producerar sedan antikroppar som fäster på antigenen och hindrar dem från att skada. Dessa antikroppar stannar kvar i kroppen, så att om barnet kommer i kontakt med just dessa antigener igen finns antikropparna redo att oskadliggöra dem.
Enligt traditionella vaccinationsprogram får ett barn en serie vaccinationer med regelbundna intervaller efter födseln. Bland dessa ingår hepatit B, en kombination mot difteri/stelkramp/kikhosta, polio, rotavirus samt kombinationsvaccinet mot mässling/påssjub/röda hund. Dessa vacciner skyddar spädbarn och barn från att insjukna i sjukdomar som kan vara mycket svåra för ett omogent immunsystem att värja sig mot och som, om de drabbar barnet, kan påverka tillväxt och utveckling negativt. De skyddar även samhället: Ju fler barn som vaccineras mot en sjukdom, desto mindre är risken att sjukdomen sprids i samhället och drabbar ovaccinerade barn.
Vissa föräldrar väljer att inte vaccinera sina barn på grund av oro över konserveringsmedlet i mässling/påssjub/röda hund-vaccinet, som anekdotiskt har kopplats samman med autism. Det vetenskapliga stödet för ett sådant samband saknas dock – omfattande forskning har visat att vaccinerna är säkra och inte orsakar autism.
Ett barn kan födas med en immunbristsjukdom eller drabbas av en efter födseln. Genetiska immunsjukdomar förekommer i många olika former. Sammantaget kallas de primära immunbristsjukdomar, eller PIDD. De är ärftliga och yttrar sig genom frekventa, återkommande sjukdomar, exempelvis åtta eller flera öroninflammationer inom ett år. De är behandlingsbara, men ju tidigare de upptäcks, desto bättre för barnets utveckling. Behandlingarna omfattar intensiva antibiotikakurer, antivirala läkemedel, antikroppsersättning och i vissa fall benmärgstransplantation.
Autoimmuna sjukdomar uppstår när kroppen angriper sin egen vävnad i tron att den är en främmande inkräktare. Autoimmuna sjukdomar som är vanliga hos barn inkluderar reumatisk feber (en sjukdom som kan skada hjärtklaffarna), juvenil artrit, psoriasisartrit (en inflammatorisk ledsjukdom hos barn som också har hudsjukdomen psoriasis) samt sklerodermi (förhärdning av huden och slemhinnorna). Varje sjukdom kräver en egen behandling.
Förvärvade immunbristsjukdomar omfattar HIV. Ett barn kan smittas av HIV genom blodtransfusion eller från en HIV-positiv mamma – i livmodern, i samband med förlossningen eller via amning. HIV-positiva barn kan behandlas med antiretrovirala läkemedel, men de kan vara sena med att nå utvecklingsmilstolpar som att krypa, gå och prata.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online