Body Mass Index (BMI) är ett mått som beräknas utifrån förhållandet mellan vikt och längd. När det gäller barn och ungdomar (upp till 20 års ålder) används betydligt mer precisa mätningar än i det vuxna skalstegen, och kön inkluderas också som variabel. Barnets mätvärden jämförs med genomsnittliga värden, varpå barnet placeras i någon av kategorierna undervikt, hälsosam vikt, övervikt eller fetma.
Även om variationer förekommer mellan alla individer – och du alltid bör samarbeta med en läkare eller annan medicinsk expert för att avgöra vad som är en hälsosam vikt för just ditt barn – kan BMI användas som en allmän hälsobarometer. Det kan hjälpa familjer att fatta beslut kring kost och motion samt identifiera potentiella risker i tidigt skede.
Enligt en artikel av G. Eknoyan utvecklades BMI av Adolphe Quetelet år 1832 (det kallades Quetelet-index fram till 1972). Mätvärdet beräknas med följande formel (metriska enheter): kroppsvikten i kilo delat med längden i meter i kvadrat (kg/m²).
För vuxna brukar värdena tolkas så här: under 18,5 räknas som undervikt, mellan 18,5 och 25 som hälsosam vikt, mellan 25 och 30 som övervikt, över 30 som fetma och över 40 som svår fetma.
Som väntat ligger värdena för barn lägre, men eftersom BMI för barn baseras på mer detaljerade mätningar och tar hänsyn till ålder och kön talar man oftast om percentiler. Enligt amerikanska CDC gäller följande indelning:
BMI hjälper till att klassificera individer mot en gemensam hälsostandard i relation till vikt och längd. Mätningen av barns BMI (ofta kallad BMI-för-åldern) är kalibrerad för att återspegla de många förändringar som både pojkars och flickors kroppar genomgår med åldern. Barnets BMI förändras alltså naturligt med åldern, även om inga vanor förändras.
Det finns ett samband mellan hälsorisker som hjärt-kärlsjukdom och personer vars BMI ligger utanför det hälsosamma intervallet. BMI kan dock inte användas som ett prediktivt verktyg och ger i regel ingen detaljerad hälsoinformation om individer inom de hälsosamma parametrarna.
Föräldrar och vårdnadshavare till barn med BMI utanför de hälsosamma percentilerna kan använda informationen för att agera och hjälpa under- respektive överviktiga barn tillbaka till hälsosamma nivåer. BMI är inte ett heltäckande mått och förutsäger inte specifika hälsorisker, men det är en snabb mätning som kan uppmärksamma möjliga problem.
Eftersom BMI varierar beroende på kön och ålder finns det ingen standard siffra för ett hälsosamt BMI hos barn. Istället erbjuder CDC en BMI-kalkylator för ålder, där du anger barnets födelsedatum, datumet då mätningen görs, barnets kön, längden avrundad till närmaste centimeter samt vikten till närmaste kilo. Resultatet kan sedan jämföras med diagramen för barns BMI-percentiler.
För att förebygga viktökning är det viktigt att äta en kost som motsvarar fysisk aktivitetsnivå, att uppmuntra lagom mycket motion och att begränsa stillasittande – exempelvis tid framför tv och skärmar. Om ditt barn är under- eller överviktigt, arbeta tillsammans med en nutritionist/dietist och barnets barnläkare för att nå en hälsosam viktnivå anpassad efter barnets kön och ålder.
BMI har sina begränsningar som mått eftersom det inte skiljer på kroppsfett och muskelmassa. Ett test av adipositet (mängden kroppsfett) ger bättre information om ett barns hälsa, och BMI kan ge en vilseledande bild av hälsan hos mycket idrottande barn med hög muskelmassa. Använd därför alltid BMI som ett av flera verktyg – inte som ett absolut facit – när du bedömer ditt barns hälsa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online