En barnläkare är en läkare som specialiserat sig på vård av spädbarn, barn och ungdomar. Ordet pediatrik kommer från grekiskans "pais" (barn) och "iatros" (läkare) och betyder bokstavligen "barnens läkare". Precis som inom vuxenmedicinen kan en barnläkare arbeta såväl som allmänläkare inom barnhälsovården som specialisera sig inom ett specifikt medicinskt område, exempelvis kardiologi eller onkologi.
Vissa skillnader mellan att vårda vuxna och att vårda barn är självklara – barn har mindre kroppar. Men det handlar om mycket mer än så. En barnläkare studerar barns utvecklingsmönster på samma sätt som andra läkare studerar åldrandet hos vuxna. En kropp i spädbarnsstadiet skiljer sig fundamentalt från en vuxen kropps.
Därför lägger barnläkare särskilt stor vikt vid att undersöka medfödda missbildningar, genetiska variationer och utvecklingsstörningar. En barnläkare måste ha gedigna kunskaper om normala utvecklingsmönster för att kunna skilja mellan friska variationer och patologiska avvikelser.
Barnläkare kan vidareutbilda sig inom olika delspecialiteter. I princip varje specialitet inom vuxenmedicinen finns även inom pediatriken, med undantag för geriatriken. Skillnaden ligger i hur sjukdomarna yttrar sig hos barn jämfört med vuxna. En barnkardiolog studerar exempelvis medfödda hjärtfel, medan en barnonkolog specialiserar sig på cancerformer som är vanligare hos barn, såsom leukemi och sarkom.
Barnmedicinen har troligen rötter ända tillbaka till 800-talet. Den persiske läkaren Rhazes skrev "Om barnsjukdomar", den första boken som behandlade pediatriken som ett självständigt medicinskt område. Hans lärare, Ali Ibn Sahl Rabban al-Tabari, var också en pionjär inom barnets utveckling och skrev om ämnet i sitt verk Firdous Al-Himakh.
År 1530 blev Thomas Phaer den första västerlänningen att ge ut en bok om barnmedicin. År 1852 grundades Hospital for Sick Children i England – det äldsta barnsjukhuset i den engelskspråkiga världen. Den tysk-amerikanske läkaren Abraham Jacobi räknas som den amerikanska pediatrikens fader.
En barnläkare lägger normalt sett cirka elva år på sin utbildning. Den blivande läkaren läser först en kandidatexamen med förmedicinska kurser (fyra år), därefter medicinsk högskola (fyra år), följt av en ettårig praktiktjänstgöring inom pediatrik och en tvåårig specialistutbildning. Den som vill specialisera sig vidare, exempelvis inom barnkardiologi, måste genomgå ytterligare utbildning.
I Storbritannien och Samväldet tar den medicinska grundutbildningen vanligtvis fyra till sex år, och studenterna kan påbörja studierna antingen på grundnivå eller på avancerad nivå.
Det finns vissa skillnader mellan hur barnläkare arbetar i USA respektive Storbritannien. I båda länderna specialiserar de sig på barns vård, men rollerna skiljer sig åt. I USA fungerar barnläkaren ofta som primärvårdsläkare, medan barnläkaren i Storbritannien i högre grad behandlar akuta fall eller patienter som remitterats från primärvården.
Den amerikanska utbildningsvägen liknar den tyske Kinderarztens: medicinsk högskola, praktiktjänstgöring inom pediatrik och därefter specialistutbildning. I Storbritannien läser den blivande barnläkaren först en allmän medicinsk examen, följt av två års allmän klinisk utbildning och därefter sex eller fler års träning inom pediatrik eller vald delspecialitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online