Dr. Elisabeth Kübler-Ross var en pionjär inom forskningen kring sorgeprocessen och döendet. År 1969 gav hon ut den banbrytande boken "On Death and Dying" (Om döendet), där hon för första gången identifierade fem faser i sorgen. Även om Kübler-Ross presenterade faserna i en viss ordning, var det aldrig meningen att de skulle följas strikt – sekvensen är typisk för många sörjande, men individer kan hoppa över faser eller återvända till tidigare stadier.
Dessa sorgefaser kan även gälla upplevd förlust, exempelvis tillfrisknande från beroende, förlusten av en kroppsdel eller posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Att förstå faserna kan hjälpa både den som sörjer samt anhöriga och stödnätverk att navigera genom processen på ett bättre sätt.
Chock och förnekelse fungerar som en skyddsmekanism som hjälper människan att gradvis vänja sig vid tanken på förlusten. Den som befinner sig i denna fas undrar ofta om hen kommer att orka klara av vardagen. Naturen ger den sörjande tid att bearbeta händelsen tills hen blivit stark nog att möta verkligheten.
Efter förnekelsens skede är det vanligt att vreden infinner sig. Genom att gå igenom denna fas påbörjas läkningsprocessen. Ilskan riktas nästan alltid mot den sörjandes familj och vänner. Vreden täcker över en djup smärta, och personen kan ha svårt att ta emot tröst i detta skede. Samtidigt visar vreden att personen har rört sig bortom förnekandet – ett viktigt steg framåt i processen.
I detta skede försöker den sörjande ofta "förhandla" med Gud eller ödet. Hen kan ifrågasätta sina egna handlingar eller ångra saker som sagts eller gjorts gentemot den avlidne. Skuldkänslor kan bidra till ångern. Grundläggande är längtan efter att livet ska bli som det en gång var. Vissa förhandlar med Gud, medan andra söker alternativa behandlingsmetoder i hopp om att kunna ändra utfallet.
Nedstämdhet och depression brukar infinna sig efter förhandlingsfasen. Detta skede kan kännas oändligt, men det handlar inte om psykisk sjukdom utan om en normal reaktion på förlust. Faserna kännetecknas av tillbakadragenhet, ledsamhet och svårigheter att koncentrera sig på ens de mest grundläggande sysslorna. Depression har ofta beskrivits som vrede riktad inåt. Anhöriga kan känna sig maktlösa, men bör komma ihåg att detta är den sista fasen före acceptansen.
Acceptans innebär att inse att den älskade är borta för alltid och att omfamna den nya verkligheten. Det betyder inte att personen tycker att dödsfallet är okej, utan att hen börjar återengagera sig i tidigare aktiviteter och kanske även utforskar nya intressen. Processen tar längre tid för vissa än för andra, och varje individ måste ges tid att arbeta igenom sin sorg i sin egen takt.
Att känna till dessa faser gör det lättare att förstå vad den sörjande går igenom. Tålamod, närvaro och lyhördhet är ofta mer värdefullt än välmenande råd. Kom ihåg att sorg inte följer någon exakt tidtabell – varje människas resa genom sorgen är unik.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online