Organdonation kan vara ett svårt ämne för vårdpersonal att ta upp, och lika svårt för anhöriga att förstå. Vårdpersonal kan känna sig obekväma och osäkra när de ska ta kontakt med en anhörig i donationsfrågan. För familjen åtföljs ofta beslutet att donera en närståendes organ av chock och djup sorg. Reaktionerna efter en donation kan variera kraftigt beroende på flera olika faktorer.
I en studie som genomfördes av Vancouver General Hospital i British Columbia, Kanada, kontaktades familjer som hade gått med på att donera en avliden närståendes organ några år senare och tillfrågades om hur de idag såg på sitt beslut. Över 97 procent uppgav att de inte ångrade sig. Många talade om gåvan av liv och om tron att deras närstående, tack vare donationen, på något sätt fick sin existens att fortsätta.
Samma studie visade också att nästan hälften av familjerna kände förvirring kring begreppet hjärndöd och huruvida deras närstående verkligen var död när organen togs. Denna förvirring uppstår eftersom en hjärndöd persons hjärtslag och andning kan upprätthållas en kort tid med full livsuppehållande behandling. För anhöriga kan personen då tyckas vara "i livet", men hjärndöd innebär enligt definitionen en fullständig och permanent förlust av hjärnfunktionen. Hjärndöd fastställs noggrant genom en serie rigorösa medicinska tester och uppfyller både de medicinska och de juridiska kriterierna för död.
En minoritet av dem som beslutade att donera sin närståendes organ utvecklade symtom på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Detta var vanligast bland de som känt sig pressade att donera, inte förstått att deras närstående verkligen var död, eller upplevt att de blev behandlade utan respekt.
Vårdpersonal kan känna sig ängsliga och obekväma när det är dags att ta upp frågan om organdonation. Denna ångest kan lindras på flera sätt. För det första bör familjen först informeras om diagnosen hjärndöd och ges tid att sörja sin förlust innan donationsfrågan tas upp. För det andra bör vårdpersonal som möter familjen alltid ha stöd av en representant från den regionala organisationen för organ- och vävnadsdonation (OPO) när begäran om donation framförs.
Att hjälpa en anhörig att fatta beslutet att rädda andra människors liv genom att donera en avliden närståendes organ eller vävnader kan vara en mycket meningsfull och givande upplevelse för vårdpersonal. Tydliga riktlinjer för hur donationsbegäran ska lämnas, en god förståelse för hjärndöd och donationsprocessen, medverkan av en OPO-representant samt stöd från kollegor och chefer är alla faktorer som bidrar till en positiv upplevelse för vårdpersonalen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online