DNA, eller deoxyribonukleinsyra, är den genetiska molekyl som styr kroppens struktur och funktioner. Den lagrar långsiktig information för att bygga upp och reparera celler, kopierar sig själv vid celldelning och överför information till andra celler. DNA finns främst i cellernas kärna samt i mitokondrierna – cellens kommandocentral respektive energiproducent. DNA är avgörande för alla kända levande organismer på planeten, med undantag för vissa virus.
DNA består av sockermolekyler och fosfatmolekyler som tillsammans bildar molekylens stomme. Mellan socker- och fosfatsträngarna sitter fyra typer av baser som kopplas samman i olika kombinationer om tre. Baserna kallas adenin, cytosin, guanin och tymin, och de binder samman två DNA-strängar till en dubbelhelix. Strukturen liknar en vriden stege där baserna utgör stegpinnarna och sidorna består av socker- och fosfatstommen.
Den genetiska information som ger cellerna instruktioner om hur de ska utföra sina specifika uppgifter lagras i DNA:s baser. Viss information påverkar en organisms synliga drag, exempelvis ögonfärg, antal fingrar och längd. Annan information bidrar till normala biologiska funktioner, såsom proteinsyntes, immunförsvarets underhåll samt produktion och reglering av hormoner.
Skadas eller muteras ditt DNA kan det få negativa hälsoeffekter som gör dig mer sårbar för sjukdomar eller försämrar kroppens förmåga att reparera skadade vävnader. Detta förklarar bland annat fysiologen Stuart Fox, författare till bokserien "Human Physiology".
DNA kan kopiera sig självt under organismens tillväxt- och utvecklingsfaser, eller för att reparera skadade vävnader. Vid celldelning delas DNA-strängen i två halvor inne i cellkärnan. Ett speciellt enzym i cellen bildar därefter komplementära strängar till varje halva, vilket skapar två nya DNA-molekyler med exakt samma genetiska sekvens som originalet. På så sätt får varje dottercell en identisk kopia av modercellens DNA.
Innan en cell delar sig måste DNA:t i modercellen bilda komplementärt DNA som matchar de separerade strängarna. Detta sker via RNA – ribonukleinsyra – som fungerar som budbärare och ser till att rätt genetisk sekvensering och koder bildas för det nya DNA:t. Denna process av genetisk kodning och uppbyggnad av nytt DNA kallas transkription respektive translation, och den säkerställer att de nya cellerna får identisk DNA-information som modercellen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online