Normal nackuppklarning i graviditetsvecka 13 – vad betyder mätvärdet?

I samband med att graviditeten närmar sig vecka 13 rekommenderas vanligtvis ett ultraljud där nackuppklarningen (nuchal translucency, NT) mäts. Undersökningen används för att fastställa fostrets ålder, avgöra om det rör sig om en enling eller flerlingegraviditet samt uppskatta risken för kromosomavvikelser, exempelvis Downs syndrom eller andra kromosomförändringar.

Så går undersökningen till

Nackuppklarningen mäts med ultraljud, oftast när urinblåsan är full eftersom det ger bättre bildkvalitet. Utöver mätningen av fostret för att bestämma graviditetsveckan mäter ultraljudsoperatören eller annan vårdpersonal vätskeansamlingen på baksidan av fosterhalsen.

Undersökningen är smärtfri och ger en relativt tydlig bild av fostret. För att beräkna sannolikheten för kromosomavvikelse kombineras flera faktorer: nackuppklarningens tjocklek, graviditetsveckan, moderns ålder samt om näsbenet syns i ultraljudet eller inte.

I Sverige ingår nackuppklarningsmätningen ofta i den så kallade KUB-undersökningen (kombinerat ultraljud och blodprov), som utförs mellan graviditetsvecka 11+0 och 13+6. Blodprovet analyserar hormonerna PAPP-A och fritt beta-hCG, och resultaten från både ultraljudet och blodprovet sammanställs till en sammanvägd riskbedömning.

Normala värden

En genomsnittlig nackuppklarning i graviditetsvecka 13 ligger på upp till 2,8 millimeter. Eftersom vätskespalten ökar dag för dag under graviditetens första del är det viktigt att graviditetsveckan bestäms så exakt som möjligt vid mättillfället.

Som huvudregel anses en nackuppklarning på högst 2,8 millimeter, tillsammans med övriga normala fynd, indikera en låg risk för kromosomavvikelse.

Förhöjd nackuppklarning

Ett förhöjt värde på nackuppklarningen innebär inte i sig att fostret har någon avvikelse. Även helt friska foster kan ha en något större vätskespalt. Testet visar endast en procentuell risk – alltså hur stor den statistiska sannolikheten är utifrån de mätta värdena.

Om resultatet visar förhöjd risk rekommenderas ytterligare utredning, till exempel NIPT (icke-invasiv prenatal testning) eller en invasiv undersökning som placentabiopsi (moderkaksprov) eller fostervattenprov (amniocentes). Ett samtal med en genetisk rådgivare eller kurator kan hjälpa blivande föräldrar att tolka resultaten och fatta välgrundade beslut om eventuell fortsatt provtagning.