Olika former av fysisk aktivitet – från tungt kroppsarbete till elitidrott – ställer mycket olika krav på kroppen. Därför används olika typer av mät- och utvärderingstester för att bedöma om en person är lämpad att utföra en viss uppgift. Eftersom varje aktivitet består av flera fysiska komponenter kan prestandakraven för varje enskild del bedömas med specifika konditionstester.
Aerobiska konditionstester, även kallade tester av kardiovaskulär uthållighet, mäter uthållighet – alltså förmågan att träna kontinuerligt under längre perioder utan att bli trött. Uthålligheten beror på hur effektivt andnings- och kärlsystemet levererar syre till kroppens muskler. Kända exempel är Coopertestet (12-minuterslöpning) och Balketestet (15-minuterslöpning), som båda mäter hur lång sträcka en person hinner springa inom en given tidsgräns.
Hastighets- och power-tester mäter explosiv kraft, det vill säga den maximala kraft en individ kan utveckla på kortast möjliga tid. Aktiviteter som kast, sprinter och hopp kräver det anaeroba energisystemet, som producerar energi utan användning av syre. Typiska exempel på dessa tester är sprinter, hopp, kast och slag.
Muskelstyrketester bedömer förmågan hos specifika muskelgrupper att utföra arbete genom ett rimligt rörelseomfång mot ett visst motstånd. Styrkan kan mätas exakt med hjälp av dynamometrar, men testerna kan också innefatta lyft med fria vikter eller styrkemaskiner. Vanliga exempel är bänkpress, magstyrketest och isometriska benstyrketester.
Tester av anaerob kapacitet mäter den totala energi som kroppens anaeroba system kan producera, genom att avgöra hur länge specifika muskelgrupper klarar arbeta innan tröttheten infinner sig. Det anaeroba systemet belastas maximalt vid korta, högintensiva aktiviteter. Trötthet orsakad av mjölksyrauppbyggnad uppstår vanligtvis efter 30 sekunder till några minuters ansträngning. Exempel på tester är 30-sekunders Wingatetestet samt tri-level anaeroba tester på 10 respektive 30 sekunder.
Flexibilitets- och rörlighetstester bedömer hur långt specifika leder i kroppen kan röra sig genom sitt rörelseomfång under aktivitet. Den mest exakta mätmetoden är goniometri, där ledvinklar mäts med en gradskiva. Enklare tester som sit-and-reach, V-sit och ljumskeflexibilitet ger istället funktionella mått på flexibilitet och rörlighet i vardagen och idrotten.
Smidighetstester mäter förmågan att snabbt byta position eller riktningsändring utan att tappa balans eller fart. Välkända exempel är Illinois Agility Run och Shuttle Run. Idrottsspecifika tester mäter däremot just de rörelser eller manövrar som är typiska för en viss sport, till exempel dribblingstester för fotbollsspelare eller servtester för tennis spelare.
Antropometriska tester mäter fysiska egenskaper hos människokroppen, såsom kroppsstorlek, struktur och sammansättning. Exempel är kroppssammansättningstester med hudvecksmätningar, analyser av kroppsfettprocent samt kroppsstorleksmätningar i form av omkrets-, bredd- och längdmått.
För att få en helhetsbild av en persons fysiska kapacitet kombineras ofta flera av dessa tester. Vilka tester som är mest relevanta beror på målet – oavsett om det handlar om idrottsprestation, rehabilitering, arbetslivskrav eller allmän hälsa. Genom att regelbundet upprepa testerna går det dessutom att följa utvecklingen över tid och anpassa träningen efter resultatet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online