Nivån av aktiviteter och delaktighet varierar från person till person beroende på hur långt Alzheimers sjukdom har fortskridit. Aktiviteter omfattar inte bara gruppsysselsättningar, utan även små dagliga göromål eller aktiviteter som patienten uppskattar i en-till-en-situationer. Regelbundna rutinaktiviteter är till stor nytta för personer med Alzheimers. Den fysiska och mentala stimulansen är mycket gynnsam, och rutinerna gör dessutom att patienten känner sig trygg i en stabil miljö. Gruppaktiviteter bör främja social interaktion och samarbete, medan individuella aktiviteter bör stärka självständigheten och känslan av valfrihet.
Personer med Alzheimers bör uppmuntras och stödjas att utföra sina egna dagliga rutiner med endast så mycket hjälp som faktiskt behövs. Personlig hygien, påklädning och städning av rummet bör ske med så mycket självständighet som möjligt. Dessa enkla aktiviteter främjar autonomi och bidrar till en relativt normal daglig struktur, vilket ger patienten en känsla av normalitet och värdighet.
Till dessa aktiviteter hör också att brygga en kopp te under överinseende, baka samt hjälpa till med städningen. Alla patienter har inte samma förmåga till självständighet, och aktiviteterna bör därför alltid anpassas efter varje individs behov och förmåga.
Trädgårdsaktiviteter ger en värdefull möjlighet att komma utomhus samt chans till sociala kontakter i grupp. Fågelskådning är ofta en populär sysselsättning som erbjuder mental stimulans, och den passar alla patienter oavsett fysisk förmåga.
Terapeutisk trädgårdsskötsel ger både mental och fysisk stimulans och skapar dessutom en känsla av prestation och självvärde. Att odla frukt och grönsaker ger en ännu större känsla av lyckade resultat, särskilt om skörden sedan används i en måltid. Att äta det man själv odlat bidrar dessutom till en hälsosam kost med ytterligare hälsofördelar.
De flesta personer med Alzheimers har aktivt ägnat sig åt hobbyer och fritidsintressen under många år innan diagnosen ställs. Dessa aktiviteter kan omfatta hantverk, quiz, pussel, dans eller musik. Hobbyerna bör uppmuntras och fortsättas så länge som möjligt, med anpassningar allteftersom sjukdomen utvecklas.
Anpassningarna kan exempelvis innebära pussel med färre bitar, korsord med enklare svar eller stickor i plast istället för metall. Sociala aktiviteter kan bestå av bingo i större grupp eller en quiz där patienterna delas in i mindre lag. Att uppmuntra patienter att delta i ett brett spektrum av fritidsintressen ger många fördelar, både fysiskt och mentalt.
Många personer med Alzheimers och andra demenssjukdomar minns den avlägsna forntiden lättare och tydligare än det senaste förflutna. Att lyssna på musik från en tidigare epok, titta på gamla fotografier och samtala om livet från barndomen till vuxen ålder kan vara en stor källa till glädje och uppmuntra till socialisering. Tillbakablickar kan också göra patienten mer livlig och mindre introvert.
Vårdgivare kan ställa lämpliga frågor om patientens livserfarenheter, favoritplatser och familj. Det är dock viktigt att komma ihåg att inte alla har haft positiva livserfarenheter, och att personen kanske inte vill prata om sitt förflutna. Detta bör respekteras, och aktiviteten får aldrig tvingas fram – syftet är alltid att den ska vara en trevlig upplevelse.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online