Vilande hjärtfrekvens per åldersgrupp
| Åldersgrupp | Typiskt vilande intervall (slag/min) | Viktiga anteckningar |
|---|
| 60–70 år | 60–80 | Träning sänker RHR; β-blockers vanliga |
| 70–80 år | 60–85 | Intrinsisk sinusnodssaktningsförmåga; läkemelseffekter ökar |
| 80+ år | 60–90 | Deträning, polyfarmaci, autonom nedgång |
Viktiga påverkande faktorer
- Läkemedel: β-blockers, kalciumkanalblockers, digoxin, klonidin sänker HF; sköldkörtelhormon och stimulantia höjer den.
- Träningsnivå: Uthållighetsidrottare vilar ofta på 40–60 slag/min tack vare hög vagal tonus.
- Komorbiditeter: Hjärtsvikt, KOL, anemi, sköldkörtelsjukdom, elektrolytbalans.
- Autonom neuropati: Diabetes, Parkinsons orsakar fixerad hjärtfrekvens och förlust av variabilitet.
- Dygnstid: Lägst under sömn; morgontopp vanlig.
När man ska utreda
- Bestående <50 slag/min med symptom (trötthet, yrsel, synkope).
- Bestående >100 slag/min i vila (uteslut anemi, thyreotoxikos, fibrillation, hjärtsvikt, LK).
- Oregelbunden rytm (screening för förmaksflimmer – strokrisk).
- Ortostatisk fall >20 slag/min (ortostatisk hypotension).
Övervakningsstrategier
- Hemma-BT-manschetter visar ofta HF – spåra trender över tid.
- Bärbara enheter (Apple Watch, Fitbit) användbara för screening, inte diagnostik.
- Årlig EKG; Holter-registrering vid symptom.
Slutsats: Individuella mål slår populationsgenomsnitt. Diskutera din baslinje och mål med primärvård eller kardiologi.
