Artificiell insemination har enligt Comhaire och Mahmoud (2003) kopplats till flera allvarliga biverkningar, bland annat medfödda missbildningar, försenad utveckling och retinoblastom – en sällsynt form av ögontumör – hos barnet. Utöver dessa medicinska risker kan par också drabbas av känslomässiga påfrestningar kopplade till den sociala stigmatisering som ibland förknippas med insemination utan samlag.
I en studie som jämförde frekvensen av missbildningar mellan naturligt avlade barn och barn avlade genom assisterad befruktning fann Hansen med kollegor (2002) att barn som avlats genom konstgjorda metoder löpte betydligt högre risk. Barn födda efter artificiell insemination hade exempelvis 8,6 procents risk att födas med någon missbildning, jämfört med 4,2 procent för naturligt avlade barn.
Av de sju typer av missbildningar som forskarna redovisade i studien var det endast två som visade sig signifikant vanligare efter artificiell insemination: kardiovaskulära missbildningar (1,3 procent) samt missbildningar i skelett och muskulatur (3,3 procent). Motsvarande siffror för naturligt avlade barn var 0,6 respektive 1,1 procent.
Forskarna menade att den förhöjda frekvensen delvis kan bero på infertila pars ofta högre ålder, den bakomliggande orsaken till infertiliteten samt de läkemedel som används i samband med inseminationsbehandlingen.
I en annan studie om möjliga komplikationer vid assisterad befruktning fann Wennerholm med kollegor (2000) att de flesta fall av abnormiteter inte kunde kopplas direkt till artificiell insemination i sig. Istället sammanhängde fallen med faktorer som vanligtvis förknippas med för tidig födsel och flerbörd – oavsett om barnet avlats genom samlag eller på annat sätt. Det bör dock beaktas att både för tidig födsel och flerbörd är betydligt vanligare vid assisterad befruktning.
I en undersökning av barn avlade genom provrörsbefruktning (IVF), med fokus på den mentala hälsan efter förlossningen, observerade Strömberg med kollegor (2002) att cerebral pares var vanligare vid låg gestationsålder, flerbörd och låg födelsevikt till följd av assisterad befruktning. Vid enkelfödslar kunde däremot inga signifikanta effekter påvisas.
En annan typ av biverkning vid artificiell insemination är av psykologisk natur. Kliniske psykoanalytikern Annie Reed Henderson (2008) menar att den känslomässiga stress som par upplever under assisterade befruktningsbehandlingar kan få allvarliga konsekvenser för relationen. Vid insemination med donatorspermier är det dessutom endast kvinnan som har en biologisk koppling till barnet, vilket innebär att den manlige partnern behöver lära sig att psykiskt hantera denna verklighet. Henderson understryker att den emotionella påfrestning som de ofta långdragna behandlingarna kan medföra i stor utsträckning går att lindra genom professionell psykologisk rådgivning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online