Mobbning på skolgården, även om den ofta är traumatisk, har sällan väckt lagstiftares intresse. Cybermobbning är dock en annan historia. Den ideella barnorganisationen Nemours konstaterar på sin webbplats Kids Health att den gamla mentaliteten ”pinnar och stenar kan krossa mina ben, men orden kan aldrig såra mig” är mindre tillämplig i den digitala världen än på skolgården. Eftersom konsekvenserna är allvarligare är det knappast ett hållbart alternativ att bara uppmana barn att ignorera cybermobbning.
Cybermobbning är trakasserier som utförs via elektroniska kanaler. Stiftelsen Hazelden nämner e-post, sms, snabbmeddelanden och chattrum på nätet som typiska verktyg. Mobbningen kan ske via datorer, mobiltelefoner eller andra digitala enheter. En enskild person kan trakassera en annan, eller så kan en hel grupp gå samman mot ett offer. Precis som vid traditionell mobbning skapar cybermobbning en obalans i maktförhållandena, och den brukar upprepas över tid.
Enligt Nancy Willard, chef för Center for Safe and Responsible Use of the Internet, kan cybermobbning slå hårdare än traditionell mobbning, bland annat på grund av hur internet påverkar både förövare och utsatta. Anonymiteten på nätet skapar det Willard beskriver som ”avhämmning”. Eftersom de är fysiskt åtskilda från sina offer riskerar cybermobbar att bete sig grymmare än de skulle göra ansikte mot ansikte. De sociala signaler som i verkliga livet väcker empati eller skam saknas i digitala miljöer, vilket gör det lättare för mobbare att rättfärdiga sitt beteende inför sig själva.
Unga som utsätts för cybermobbning berättar ofta inte för vuxna om vad som händer – antingen av rädsla för repressalier, för att de tror att det är deras eget fel, eller för att de är för traumatiserade. En avgörande skillnad gentemot klassisk mobbning är att den aldrig tar slut: traditionell mobbning är begränsad till den fysiska plats där den äger rum, medan cybermobbning kan pågå dygnet runt, alla dagar i veckan. Känslan av att inte kunna fly gör att offren lätt drabbas av depression, blir aggressiva, drar sig undan från omgivningen eller, i värsta fall, utvecklar suicidtankar.
Eftersom cybermobbning inte nödvändigtvis sker inom skolans område kan det vara svårt för skolor att bestraffa gärningspersonerna. Samtidigt kan mobbning utanför skoltid påverka skolmiljön direkt: hatiska budskap på nätet kan driva offer till våldshandlingar i skolan. Willard påpekar också att skolor kan hållas ansvariga om elever bedriver cybermobbning via skolans datorer, skolans internetuppkoppling eller sina mobiltelefoner medan de vistas på skolområdet.
De flesta skoldistrikt har en trygghetskommitté bestående av skolledare, kuratorer, skolans säkerhetspersonal samt, ideellt sett, föräldrar och psykologiska yrkesverksamma. Willard rekommenderar att dessa kommittéer samarbetar med distriktens kommittéer för utbildningsteknik, som ansvarar för övervakningen av internetanvändningen på skolan. Genom att samla resurser och kompetenser kan skolledningar hantera cybermobbningsincidenter snabbare och effektivare när de uppstår.
Cybermobbning skiljer sig från traditionell mobbning genom sin anonymitet, sin ständiga närvaro och sitt stora räckvidd. För att skydda unga krävs ett aktivt samarbete mellan skolor, föräldrar och teknikansvariga – liksom tydliga rutiner för att upptäcka, anmäla och åtgärda incidenter i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online