Depression hos barn och tonåringar är ett allvarligt tillstånd som ofta missdiagnostiseras eller helt förbises. Trots stora medicinska framsteg och nya forskningsrön lever fortfarande många myter om barndoms- och tonårsdepression kvar. Här går vi igenom de vanligaste missuppfattningarna och vad som faktiskt gäller.
Depression skiljer sig från de vanliga känslor av sorg och hopplöshet som de flesta människor upplever då och då som reaktion på stress eller svåra händelser. Vid depression påverkas alla delar av den drabbades vardag, och tankar på döden samt självskadebetankelser och suicidtankar är inte ovanliga, särskilt bland tonåringar.
Att tro att depression hos ungdomar bara är en naturlig del av pubertetens hormonella omställningar är en av de mest spridda myterna. Lika farlig är föreställningen att känslorna och symtomen kommer att försvinna av sig själva utan någon form av stöd eller behandling.
Social tillbakadragenhet är visserligen ett vanligt symtom på depression, men långt ifrån alla drabbade drar sig undan från andra. Tonåringar med depression fortsätter ofta att umgås med sin närmaste vänkrets, vilket kan göra det svårare för omgivningen att upptäcka att något är fel.
Denna myt ligger bakom många missdiagnoser. Precis som inte alla drabbade drar sig socialt tillbaka är inte alla nödvändigtvis ledsna eller nedstämda hela tiden. Många tonåringar med depression visar istället sina symptom genom att bli irriterade, aggressiva och i vissa fall våldsamma eller störande. Detta beteende kan i grunden vara ett rop på uppmärksamhet och hjälp.
Tonåringar är i allmänhet ofta tveksamma till att öppna sig om sina problem, men personer med depression i alla åldrar har ett stort behov av en betrodd person att samtala med. Tonåringar saknar dessutom de resurser och den erfarenhet som vuxna har när det gäller att söka professionell hjälp, vilket gör dem ännu mer beroende av att någon vuxen tar initiativ.
Det finns flera olika behandlingsformer för depression hos ungdomar, allt från samtalsterapi och KBT till läkemedel i svårare fall. Det första steget mot att få rätt hjälp är att kontakta en kvalificerad terapeut eller psykolog. Om du är osäker på vart du ska vända dig kan du börja med att be din tonårings vårdcentral eller husläkare om en remiss till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP).
Att känna igen tecknen på depression tidigt och våga ifrågasätta vanliga myter kan göra stor skillnad för en ung människa som mår dåligt. Med rätt stöd och behandling är prognosen god, och de flesta ungdomar blir bättre med tiden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online