En transvaginal ultraljudsundersökning utförs som en del av en gynekologisk ultraljudsundersökning av bäckenet. En särskild sond, kallad transducer, förs in i slidkanalen för att fånga bilder av kvinnans bäckenorgan. Ett transvaginalt ultraljud ger andra och ofta mer informativa bilder än ett ultraljud som görs via buken. Här går vi igenom vad undersökningen kan visa.
Ett transvaginalt ultraljud använder ultraljudsvågor med högre frekvens än ett buk-ultraljud. Det högre frekvensintervallet gör att bilderna blir betydligt mer detaljerade, vilket underlättar för läkaren att upptäcka även små förändringar.
Tarmgas och fettvävnad kan störa bildkvaliteten vid ett vanligt buk-ultraljud och ge korniga, suddiga bilder. Vid ett transvaginalt ultraljud är dessa faktorer ett mycket mindre problem, eftersom sonden placeras närmare organen. Resultatet blir skarpare bilder som är lättare att tolka.
Endometriet är livmoderns innersta slemskikt, som inte kan bedömas tillförlitligt med ett buk-ultraljud. Ett transvaginalt ultraljud ger en detaljerad bild av slemhinnans tjocklek och utseende, samt av eventuellt innehåll eller förändringar som kan finnas i livmoderhålan.
Även om livmodern kan synas vid ett buk-ultraljud, visas den med mycket större detaljrikedom vid en transvaginal undersökning. Tumörer, myom och andra strukturer kan avgränsas och utvärderas på ett tydligare sätt, vilket är värdefullt både vid utredning och uppföljning.
Äggstockarna är ofta svåra eller omöjliga att se med ett buk-ultraljud. Ett transvaginalt ultraljud visar däremot äggstockarna i de flesta fall, och även de små vätskefyllda blåsorna – folliklarna – kan ses och mätas. Detta är särskilt användbart vid fertilitetsutredningar och hormonell utredning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online