Kraftiga blödningar beroende på livmodermyom under perimenopausen (övergångsålderns första fas) kan bero på fluktuerande nivåer av hormonet östrogen. Efter menopausen är myom däremot ovanligt. Vanligare orsaker till kraftiga blödningar under klimakteriet är dysfunktionella livmoderblödningar (oförklarade blödningar), hyperplasi i livmoderslemhinnan (en onormal förtjockning av slemhinnan som främst drabbar kvinnor som tar ersättningsöstrogen) samt atrofi av livmoderslemhinnan (att slemhinnan blir alltför tunn). Tänk på att all blödning efter menopausen är onormal och alltid bör utredas av läkare så snart som möjligt.
Livmodermyom är godartade tillväxter som bildas i livmoderns muskelvägg. Enligt Medline Plus har ungefär en av fem kvinnor i fertil ålder myom. De är vanligare hos afroamerikanska kvinnor och hos kvinnor över 30 års ålder. Myom växer gradvis och börjar oftast krympa i samband med menopausen. Antal och storlek varierar betydligt mellan olika kvinnor.
Typiska tecken på livmodermyom är uppblåsthet, gasbildning, täta urinträngningar, kramp i bäckenregionen, tryckkänsla eller tyngdkänsla i nedre delen av buken samt plötsliga, svåra smärtor. Symptombilden kan också innefatta blodkoagler och kraftiga blödningar. Dessa blödningar kan upplevas både före och under menopausen och variera i styrka från lätta till mycket rikliga.
Alla kvinnor får dock inte några symtom alls. Vissa kvinnor i klimakteriet vet inte ens att de har myom förrän de redan har börjat krympa till följd av de sjunkande östrogennivåerna.
De exakta orsakerna bakom livmodermyom är fortfarande okända, men forskning har identifierat hormonerna östrogen och progesteron som möjliga bidragande faktorer. Dessa hormoner, som reglerar livmoderslemhinnans funktion, tycks stimulera myomens tillväxt direkt. Detta utgör sällan något problem för kvinnor som passerat menopausen, eftersom hormonproduktionen då är låg. Däremot kan det bli ett problem för kvinnor i övergångsåldern som använder hormonbehandling (HRT). Östrogenet i behandlingen kan nämligen få nya myom att bildas, eller göra att befintliga myom växer.
Om du har passerat menopausen och har myom utan symtom räcker det ofta med noggrann uppföljning och regelbunden övervakning. Detta är vanligtvis det första steget, eftersom myom nästan alltid är godartade. Under och efter menopausen tenderar myomen dessutom att krympa av sig själva när östrogennivåerna sjunker. Enligt Mayo Clinic är detta den bästa strategin för många kvinnor.
Om detta inte hjälper, eller om du börjar få besvär kopplade till myomen, kan läkemedel behövas – exempelvis androgener (manliga könshormoner), som får myomet att krympa och minskar blödningarna. Om du använder östrogenbehandling mot klimakteriebesvär kan du behöva avsluta den. I vissa fall krävs kirurgisk borttagning av myomet, och i mer uttalade fall kan hela livmodern behöva tas bort genom en hysterektomi.
Kända riskfaktorer för att utveckla livmodermyom är etnicitet (de är vanligare hos afroamerikanska kvinnor), ärftlighet och övervikt. Myom är i sig inte farliga, men de kan leda till komplikationer. De flesta komplikationer drabbar menstruerande kvinnor eller kvinnor i perimenopaus och omfattar en något förhöjd risk för missfall samt lokaliserade smärtor under graviditeten.
All blödning efter menopausen är onormal och bör undersökas av läkare omgående. Kontakta även vården om du får mycket kraftiga blödningar, blodkoagler, svår smärta eller andra nya besvär under perimenopausen, så att andra orsaker kan uteslutas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online