Livmoderhalscancer är en av de vanligaste cancerformerna som drabbar kvinnor. Enligt Mayo Clinic uppstår sjukdomen oftast hos kvinnor över 30 års ålder och angriper de kvinnliga reproduktionsorganen. Det bästa sättet att upptäcka cancern tidigt är att regelbundet genomgå cellprov (pap-test) enligt läkarens rekommendationer. Utöver regelbundna kontroller är det viktigt att minska sina riskfaktorer och känna igen symtomen i tid – snabb medicinsk utredning och behandling kan avgöra prognosen.
Det finns två huvudtyper av livmoderhalscancer. Skivepitelcancer utgår från de platta cellerna som kantar livmoderhalsens nedre del och utgör 80–90 procent av alla fall, enligt Mayo Clinic. Den andra typen är adenocarcinom, som bildas i körtelcellerna i livmoderhalsens övre del. Exakt varför dessa celler utvecklas till cancer är fortfarande oklart, men forskarna vet att humant papillomvirus (HPV) är inblandat – viruset påvisas i nästan alla fall av livmoderhalscancer.
Risken att utveckla livmoderhalscancer ökar om du har ett försvagat immunförsvar. Drabbas du av en HPV-infektion samtidigt som ditt immunförsvar är nedsatt blir risken betydligt större. Idag finns vaccinet Gardasil, som skyddar mot HPV och minskar förekomsten av livmoderhalscancer. Vaccination rekommenderas för barn i åldern 11–12 år samt för personer mellan 13 och 26 år som inte redan vaccinerats.
Vissa livsstilsval kan också öka risken. Många sexuella partner, tidigt debuterat sexliv och andra sexuellt överförbara infektioner ökar sannolikheten att smittas av HPV – vilket i sin tur höjer risken för att utveckla livmoderhalscancer.
Symtomen på livmoderhalscancer visar sig ofta först när sjukdomen har gått långt. I ett tidigt skede finns vanligtvis inga tecken alls. När cancern har fortskridit finns dock flera varningssignaler att hålla utkik efter. Blödningar efter samlag, mellan menstruationer eller efter menopaus ska alltid tas på allvar – kontakta din läkare omgående. Andra symtom kan vara vattniga eller blodiga flytningar med obehaglig lukt samt smärta i bäckenet, med eller utan samlag. Alla dessa tecken behöver beaktas på allvar.
Berättar du för din läkare om symtom som kan tyda på livmoderhalscancer kommer hen att vilja göra en grundlig utredning. Först undersöks livmoderhalsen för eventuella avvikelser. Hittas något tar läkaren ett cellprov för biopsi. Ibland utförs även en så kallad konisering, där djupare vävnadslager tas för en säkrare analys. Visar biopsin att det rör sig om cancer krävs ytterligare undersökningar, bland annat bilddiagnostik som magnetkameraundersökning (MRI) eller röntgen, för att avgöra om cancern har spridit sig utanför livmoderhalsen.
Behandlingen av en icke-invasiv cancer kan vara så enkel som att ta bort de onormala cellerna från livmoderhalsen. Det görs antingen med laserskirurgi eller kryokirurgi, där cellerna fryses och dödas. Har cancern hunnit bli invasiv krävs ofta mer omfattande behandling, till exempel hysterektomi, det vill säga borttagning av livmodern. Det innebär att patienten inte längre kan bli gravid, men minskar risken för att cancern kommer tillbaka. Andra behandlingsalternativ är strålbehandling och kemoterapi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online