Blodprover som kan fastställa klimakteriet

Klimakteriet definieras som det permanenta upphörandet av menstruationen – en process som kan ta upp till sex eller sju år att fullborda. När kvinnor söker sig till läkare för att få en diagnos handlar det oftast om att bekräfta att processen har påbörjats, och kanske även om att få lindring för sina besvär. En vanlig missuppfattning är att det finns specifika blodprover som kan diagnosticera klimakteriet. I verkligheten är dagens blodprover endast användbara som en del av en komplett hälsoundersökning.

FSH-testet

Detta blodprov mäter nivån av follikelstimulerande hormon (FSH) och är bäst lämpat för att fastställa att klimakteriet är fullbordat. Det utförs vanligtvis i kombination med en bekräftelse på att kvinnan inte haft någon menstruation under tolv sammanhängande månader.

Fler hormontester

Mer användbart för att avgöra om klimakterieprocessen är på väg är ett blodprov som kontrollerar nivåerna av östrogen, progesteron och testosteron, bland andra hormoner. För att få så exakta resultat som möjligt är det viktigt att blodet tas mitt i menstruationscykeln.

Testning för andra tillstånd

Kvinnor som upplever symtom på klimakteriet eller övergångsåldern bör också göra andra blodprover för att utesluta tillstånd som sköldkörtelsjukdom, samt för att bedöma riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och diabetes. Ibland kan ett av dessa tillstånd nämligen ge symtom som liknar klimakteriet mycket.

Framtida tester

Forskare i Nederländerna har upptäckt ett hormon som kallas AMH (Anti-Müllerianskt hormon), vilket utsöndras av omogna äggblåsor i äggstockarna. De fann att ju lägre nivån av AMH är, desto mindre fertil är kvinnan – och vid en viss nivå inleds klimakteriet. Testet utvecklades ursprungligen för att hjälpa kvinnor att avgöra hur många fertila år de har kvar, exempelvis vid familjeplanering, men kommer så småningom även att kunna förutsäga vid vilken ålder klimakteriet kan förväntas börja.

Icke-blodprover under klimakteriet

Vissa läkare använder saliv- eller urinprov för att mäta olika hormonnivåer och på så sätt hjälpa till att fastställa klimakteriet. Dessutom bör gynekologiska cellprov och mammografi fortsätta även efter att klimakteriet är fullbordat. Bentäthetsmätningar används för att övervaka risken för benskörhet före, under och efter klimakteriet.