Plasma är den gulaktiga vätskan som utgör ungefär 55 procent av blodets totala volym. En plasmadonation utförs vanligtvis så att plasman separeras från donatorns helblod, varefter resten av blodet förs tillbaka till kroppen genom en separat nål. De flesta donationer går utan problem, men det finns några biverkningar som kan förekomma.
Lokal ömhet kring stickstället är helt normal och kan förväntas även när nålen har placerats korrekt i venen.
Stickstället kan bli blåmärke om nålen hanteras felaktigt – till exempel om den lossnar och blodet pumpas ut i vävnaden i stället för in i en ven.
Svullnad kan uppstå om vävnaden skadas av antingen infusionsnålen eller retrakternålen. Detta kan bero på för stora rörelser med nålen, eller på att infusionnålen missar venen och pressar in blod i den omgivande vävnaden under tryck.
Om stickställena inte täcks med ett ordentligt tryckförband kan blod läcka ut efter att nålen tagits bort. Blödningen kan ske ovanpå huden eller under den. Sker den under huden kan området missfärgas och gradvis bli gult när blodet bryts ned under de följande dagarna.
Om någon av nålarna skadar en nerv kan akut svullnad, smärta, missfärgningar och ömhet följa. Är skadan tillräckligt allvarlig och förblir obehandlad kan den utvecklas till bestående kronisk smärta – ett tillstånd som kallas reflexdystrofi (reflex sympathetic dystrophy syndrome, RSDS).
Allvarliga biverkningar vid plasmadonation är ovanliga. De flesta besvär, såsom ömhet och lätta blåmärken, är milda och går över av sig själva inom några dagar. Kontakta vården om du upplever kraftig smärta, långvarig svullnad eller tecken på infektion efter din donation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online