Svaveldioxid (SO2) är den vanligaste formen av svaveloxid i jordens atmosfär. Vulkaner utgör en naturlig källa och står för mellan 35 och 65 procent av de totala utsläppen. De mänskligt orsakade utsläppen kommer främst från kraftverk som eldar svavelrikt kol, metallsmältverk samt bränslen för hushåll, matlagning och transporter. Höga halter av svaveldioxid kan orsaka lungskador hos människor, förstöra vegetation och fräta sönder byggnaders murverk.
Världshälsoorganisationen (WHO) är FN:s fackorgan för folkhälsofrågor. Organisationen publicerar riktlinjer för luftkvalitet som ger regeringar vägledning om acceptabla halter av partiklar, ozon, kvävedioxid och svaveldioxid. Enligt WHO:s egna uppskattningar orsakar sjukdomar kopplade till luftföroreningar mer än två miljoner för tidiga dödsfall varje år – och hälften av dessa sker i utvecklingsländer.
Luftburna partiklar består av fina partiklar av smuts, damm och rök. Källorna är ofta desamma som för SO2-utsläpp. Sulfater som bildas när svaveldioxid reagerar med andra ämnen och föreningar i atmosfären utgör dock bara en liten andel av de totala partiklarna. Denna skillnad försvårar arbetet med att fastställa gemensamma riktvärden för både partiklar och svaveldioxid.
Redan tio minuters exponering för SO2-gaser kan utlösa astmasymtom eller nedsatt lungfunktion. WHO:s riktlinjer rekommenderar att koncentrationen av svaveldioxid i luften inte bör överstiga 500 mikrogram per kubikmeter under en tio minuter lång period. Korttids exponeringen styrs av lokala utsläppskällor, exempelvis bränslen för matlagning och transporter, samt av rådande väderförhållanden.
Forskare har svårt att bedöma effekterna av enskilda luftföroreningar vid exponering längre än 24 timmar. Studier från Nordamerika och Europa har inte kunnat påvisa något orsakssamband mellan SO2-nivåer och dödlighet. På grund av dessa osäkerheter valde WHO att revidera sina luftkvalitetsriktlinjer för svaveldioxid till 20 mikrogram per kubikmeter under ett dygn.
WHO bedömer att årliga riktvärden inte behövs om länderna följer organisationens riktlinjer för dygnsexponering av svaveldioxid. Eftersom dygnsvärdena kan vara ekonomiskt svåra för vissa tillväxtländer att uppfylla har WHO dessutom föreslagit två mellanliggande mål på 125 respektive 50 mikrogram per kubikmeter. Dessa stegvisa mål gör det möjligt för tillväxtekonomier att successivt begränsa utsläppen från en källa i taget, till exempel motorfordon och industrianläggningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online