Klor är en gulgrön gas som utvinns ur mineraler som halit (koksalt), karnallit och sylvin. Ämnet upptäcktes av Carl Wilhelm Scheele år 1774 och fick sitt namn av Humphry Davy år 1810. Tack vare sin starka förmåga att döda bakterier används klor idag brett – i simbassänger, offentligt dricksvatten och som aktivt ämne i rengöringsprodukter.
Enligt tidskriften Scientific American omvandlas klor i vatten till hypokloritjoner och underklorig syra. Dessa föreningar förstör den bakteriella cellen genom att reagera med dess biomolekyler. Klor angriper cellväggen, vilket stör cellens livsviktiga funktioner och till slut dödar mikroorganismen. Live Science har studerat reaktionen närmare och fann att klor dessutom får proteinerna inuti cellerna att klumpa ihop sig och bli inaktiva, vilket ytterligare påskyndar bakteriernas död.
Redan år 1908 började myndigheter använda klor för att behandla dricksvatten, enligt Scientific American. Idag används metoden i cirka 98 procent av alla kommunala vattenförsörjningar. Syftet är att döda bakterier och desinfektera vattnet. Klor eliminerar många vattenburna patogener, bland annat de som orsakar dysenteri, kolera och tyfoidfeber. En stor fördel är att vattnet inte bara renas vid behandlingsverket, utan förblir rent hela vägen fram till konsumenternas vattenkranar.
Klor är en vanlig beståndsdel i hushålls- och kommersiella rengöringsmedel och sköljs ofta ut i avloppet. Tyvärr kan det skada både miljön och din hälsa. Kroppens egna immunceller producerar hypoklorit för att bekämpa infektioner och bakterier, men samma ämne kan också skada mänskliga celler och bidra till kronisk inflammation.
Exponering för höga koncentrationer av klor kan leda till vätskeansamling i lungorna. Dricker man klorsolutioner kan kräkningar, bröstsmärta, rinnande ögon, hosta och yrsel uppstå. Hud eller ögon som kommer i kontakt med klor blir irriterade och kan brännas. Vid exponering för klorångor riskerar vävnader i ögon, näsa och hals att permanent skadas.
Hur effektivt klor dödar bakterier beror på flera samverkande faktorer: koncentrationen av klor i vattnet, vattnets klorbehov, kontakttiden mellan klor och mikroorganism samt den övergripande vattenkvaliteten.
Varmare vatten gör kloreffektiviteten högre, medan alkaliskt vatten – alltså när pH-värdet stiger – minskar effekten. Grumligt vatten hämmar också klorets förmåga att verka. Innehåller vattnet mycket mineraler, exempelvis järn, svavelväte och mangan, binder klor till dessa ämnen. Det innebär att mindre klor finns kvar för själva vattenbehandlingen och bakteriedödandet. Generellt gäller att ju högre koncentrationen är, desto snabbare sker desinfektionen – och desto kortare tid krävs för att klor ska döda organismerna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online