Vinylklorid, även känt som kloreten, är en brandfarlig och färglös gas som avdunstar snabbt. Ämnet används i stor skala inom industrin, vilket innebär att många människor dagligen utsätts för små mängder av det. Vinylklorid ingår i tillverkningen av en rad olika hushållsprodukter, bland annat rör, beläggningar för elledningar, köksartiklar och klädsel. I stora mängder är gasen giftig och kan vid långvarig exponering – oftast över flera år – skada både nervsystemet och immunförsvaret.
Små mängder vinylklorid kan förekomma i vissa plastbehållare för livsmedelsförvaring. Tidigare kunde dessa halter potentiellt vara giftiga om de intogs via maten som förvarades i behållarna. Sedan 2008 reglerar de amerikanska myndigheterna hur mycket vinylklorid som får användas i livsmedelsförpackningar, exempelvis vattenflaskor, för att förhindra att gasen läcker ut i maten. Tack vare riktlinjer från Centers for Disease Control hålls halten vinylklorid i produktionen av behållare för livsmedel och dryck på en minimal nivå som inte är giftig i sig.
Den vanligaste produkten som innehåller vinylklorid är rör av PVC, det vill säga polyvinylklorid. Dessa rör används ofta i hushållens VVS-installationer och innehåller inte giftiga halter av ämnet när tillverkningsprocessen är klar. Däremot kan arbetare i fabriker som producerar PVC-rör utsättas för farliga nivåer av gasen på grund av höga koncentrationer och långa exponeringstider. Även omgivningen runt dessa anläggningar kan exponeras för giftiga mängder vinylklorid i luften, eller i sällsynta fall kan gasen sippra ner i marken och förorena vattentillförseln. PVC-fabriker därför kontrolleras regelbundet för höga halter av vinylklorid, för att skydda både arbetarna och de närliggande samhällena.
Vinylklorid används även vid tillverkning av bilklädsel. Även om större delen av gasen försvinner när tillverkningen är klar kan viss mängd finnas kvar, och inne i ett slutet fordonsutrymme kan den nå giftiga nivåer. När många människor kliver in i en nybil på en bilhall för första gången tillskriver de den söta doften från vinylklorid till den så kallade "nybilsdoften". Eftersom vinylklorid inte är giftigt annat än i stora mängder med långvarig exponering är risken liten, men som försiktighetsåtgärd är det klokt att öppna dörrar och fönster och låta bilen vädras i flera timmar innan den används regelbundet.
Plastköksredskap som skedar, skålar, koppar och tallrikar innehåller alla spår av vinylklorid. Gasen används under tillverkningsprocessen av dessa artiklar, och den största delen av den lilla mängden avdunstar när produkten är färdigställd. Även om viss mängd kan finnas kvar under transporten har konsumenter i allmänhet inget att oroa sig för när de använder dessa produkter, eftersom den godkända mängden ligger långt under de toxicitetsnivåer som krävs för att vinylklorid ska utgöra en hälsorisk.
Vinylklorid finns alltså i flera vardagliga produkter, men i normal användning är halterna så låga att de inte bedöms farliga. De största riskerna gäller personer som arbetar direkt med ämnet inom industrin. Genom att vädra nya bilar och följa myndigheternas rekommendationer kring livsmedelsförpackningar kan man ytterligare minimera sin exponering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online