1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Så testar du vatten i ett laboratorium – steg för steg

Vatten testas i laboratorium av många olika anledningar, men i de flesta fall handlar det om att kontrollera vattnets renhet. Även om rent (destillerat) vatten är drickbart testar de flesta kranvatten eller brunnsvatten, vilket aldrig är helt rent. Testerna görs för att kontrollera att värdena ligger inom acceptabla gränser – hårdhet, surhetsgrad samt föroreningar som kan vara kemiska, partikulära eller bakteriella.

De tester som beskrivs här är så kallade screeningtester. Om betydande negativa resultat upptäcks bör provet alltid skickas till en statlig hälsoinrättning för vidare analys.

Det här behöver du

  • En behållare på 1 liter
  • Två bägare på 500 milliliter
  • Ett dussin provrör
  • Testremsor för: nitrat/nitrit, pH, hårdhet, bly, kvicksilver, järn, klor, koppar och arsenik
  • Testkit för e-coli

Instruktioner

1. Förberedelser inför testet

Få fram ett representativt vattenprov från din källa genom att låta vattnet rinna från brunnen eller kranen i minst två minuter. Rengör kranen eller tappen omedelbart innan provet tas och samla alltid upp vattnet i en steril behållare.

Hämtar du vatten från en våtmark eller annat utomhusvattendrag ska du först samla upp provet i en ren behållare och sedan hälla över det i en steril behållare, så att kontaminering undviks så långt som möjligt. Observera även vattnets tydliga egenskaper, som färg, lukt och grad av grumlighet.

2. Mikroskopisk undersökning

Lägg en droppe vatten på ett objektglas och täck med ett täckglas. Placera preparatet under ett mikroskop med 10x förstoring och leta efter bakterier, parasiter, mineraler och andra mikroskopiska partiklar. Notera mängden av föroreningar som du hittar.

3. Test med testremsor

Använd vattnet i den sterila behållaren för att testa specifika kemiska och andra föroreningar med hjälp av testremsor. Testremsor finns för många olika föroreningar, exempelvis metaller, lösliga gaser och bakterier. Grundmetoden är densamma för alla: skaka remsan genom vattnet och låt den vila över behållarens mynning tills färgförändringen utvecklats. Jämför sedan med den medföljande referenstabellen och notera värdet.

Samma metod används för att testa pH, hårdhet och bekämpningsmedel, samt många typer av grundämnen och kemikalier, som bly och kvicksilver.

4. Kolorimetriska testkit

Med kolorimetriska jämförelsetestkit kan du testa för både kemiska och bakteriella föroreningar. Standardmetoden är att hälla ett vattenprov i ett provrör och tillsätta ett specificerat antal droppar av ett reagens som ger färgförändring. Färgförändringen indikerar närvaron av den aktuella kemikalien eller bakterien, medan färgens intensitet visar mängden. Resultatet avläses antingen med en kolorimeter eller genom visuell jämförelse med en referenstabell.

5. Test för fekala kolibakterier

På ett liknande sätt kan du använda ett testkit för att upptäcka bakterier som kallas fekala koliforma bakterier (till exempel LaMotte eller COLI-MOR). Om dessa upptäcks kan det tyda på närvaro av andra bakterier, vilka bör analyseras vidare med standardmetoder inom mikrobiologi.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online