Genom antagandet av California Drug Testing Workplace Act 1990 blev drogfria arbetsplatser obligatoriska för alla delstatliga arbetsgivare samt arbetsgivare med kontrakt från delstaten Kalifornien, inklusive deras anställda. Sedan dess har drogtestning inom både offentlig och privat sektor blivit allt vanligare – oavsett om det handlar om screening inför anställning eller slumpmässiga kontroller av befintlig personal. Hårdrogtestet, som kan avslöja en persons droganvändning upp till tre månader bakåt i tiden, är en av de mest effektiva metoderna.
Ett hårdrogtest bygger på en hårstrå på cirka fyra till fem centimeter som klipps av närmast hårbotten. Strået analyseras sedan i laboratorium och screenas för de sju vanligaste typerna av narkotika: kokain, cannabis (marijuana), opiater, metamfetaminer, MDMA (ecstasy), amfetaminer och fencyklidin (PCP).
Drogrester avsätts i människans hår inom några timmar efter intag och förblir relativt stabila under hårets hela livslängd. Det innebär att testet kan ge en lång historik över droganvändning, till skillnad från urin- eller blodprov som endast fångar upp nyare bruk. Både kropps-, kroppshår, könshår och hårbottenhår kan användas vid hårdrogtestning.
Rörelsen för drogtestning på arbetsplatsen tog sin början 1986, när president Ronald Reagan undertecknade Executive Order 12564. Ordern krävde att samtliga federala anställda skulle avstå från droger både i tjänsten och på fritiden. Lagen ledde till en rad liknande bestämmelser i delstaterna, däribland California Drug Testing Workplace Act, som införde motsvarande krav på delstatligt anställda och entreprenörer.
Drogtestning är dock fortfarande konstitutionellt omstritt. År 1989 beslutade USA:s högsta domstol att kravet på att anställda skulle lämna urinprov utgjorde en ”genomsökning” enligt grundlagens fjärde tillägg (Treasury Employees v. Von Raab). Fram till 2011 prövades flera rättsfall gällande obligatoriska drogtest på kaliforniska arbetsplatser med avseende på deras laglighet.
I Kalifornien styrs en privat arbetsgivares rätt att drogtesta sina anställda av lokala lagar och bestämmelser. I San Francisco är exempelvis arbetsgivares möjlighet att testa personalen starkt begränsad (San Francisco Police Code, art. 33A), och test får endast genomföras där det finns en bevisad, skälig grund.
På delstatsnivå har Kaliforniens högsta domstol slagit fast (Loder v. City of Glendale) att arbetsgivarens rätt att drogtesta alltid måste vägas mot den anställdes rätt till personlig integritet.
Enligt branschpublikationen California Lawyer har drogtestningen på arbetsplatser ändå ökat i Kalifornien, och många privata arbetsgivare har infört egna policyer och rutiner för att upprätthålla drogfria arbetsplatser.
Även om hårdrogtest täcker en längre tidsperiod än urin- eller blodprov, är det inte alltid lika exakt – särskilt när det gäller vissa substanser. Enligt California NORML (National Organization for the Reformation of Marijuana Laws) var hårdrogtest endast 52 procent träffsäkert när det gällde att påvisa marijuanabruk hos tillfälliga rökare, och endast 85 procent träffsäkert hos dagliga rökare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online