De flesta av oss förväntar oss att vattnet som rinner ur kranen ska vara rent och säkert att dricka. Vi tar det för givet att det är fritt från föroreningar som kan göra oss sjuka eller ge vattnet en obehaglig smak. I USA övervakas detta av Environmental Protection Agency (EPA) genom strikta riktlinjer kända som National Primary Drinking Water Regulations (NPDWR). Dessa regler måste alla vattenreningsanläggningar följa, och de sätter gränsvärden för hur mycket av vissa kemikalier och mikroorganismer som får finnas i vårt dricksvatten. EPA:s standarder säkerställer att endast ordentligt behandlat och filtrerat vatten når fram till våra hem.
Vissa kemikalier är helt förbjudna i dricksvatten. Bly är en sådan förorening – ämnet kan orsaka utvecklingsproblem hos barn och njurskador hos vuxna. Bensen är ytterligare ett farligt ämne som kan leda till anemi och cancer. Spårmängder av andra kemikalier, exempelvis kvicksilver och arsenik, får dock förekomma i vattnet. EPA samlar in data om föroreningar och fastställer acceptabla nivåer som skyddar allmänhetens hälsa samtidigt som de är realistiska att uppnå med dagens vattenreningsteknik.
EPA reglerar också förekomsten av mikrober i dricksvatten mycket noggrant. Legionella är en mikroorganism som kan orsaka legionärsjuka, en potentiellt dödlig form av lunginflammation. Bakterien får inte förekomma i dricksvattnet. Virus är en annan typ av mikroorganism som inte tillåts i vattnet alls. Dessutom styr EPA både vilka testmetoder vattenverken ska använda och hur ofta provtagningen ska ske, för att regelbundet kunna upptäcka eventuella mikrobiella hot.
Vattenrening har två syften: att avlägsna föroreningar och att göra vattnet gott att dricka. Processen är komplex och börjar när råvattnet hämtas från en källa, till exempel en flod eller ett grundvattenmagasin. Många anläggningar använder först grova silor som fångar upp större skräpartiklar redan när vattnet kommer in på verket. Därefter passerar vattnet flera reningssteg där fasta partiklar avlägsnas. Ett av dessa steg kallas flockning, eller koagulation: en kemikalie tillsätts för att partiklarna ska klumpa ihop sig, vilket gör dem lättare att avskilja. Vattnet passerar sedan genom en rad filter innan det slutligen desinficeras för att eliminera eventuella kvarvarande mikroorganismer. Innan vattnet släpps ut i distributionsnätet kvalitetskontrolleras det alltid noggrant.
EPA arbetar kontinuerligt med nya regelverk för att göra dricksvattnet ännu säkrare i framtiden. Ett av förslagen gäller halterna av radon i vattnet. Radon är en naturlig radioaktiv gas som finns i inomhusluft och i vatten och som har kopplats till cancer. EPA samarbetar med delstatliga myndigheter för att utveckla så kallad multimedial åtgärdsplanering (MMM) med juridiskt bindande gränsvärden för radon i dricksvatten. Planen innebär att informera allmänheten om radon, definiera tydliga gränsvärden, ta fram strategier för att nå dessa samt följa upp och utvärdera resultaten över tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online