Förr i tiden var mänskligt avfall den största källan till föroreningar. Idag används över 80 000 olika kemikalier världen över, och de allra flesta har aldrig testats för sina effekter på miljö eller hälsa. Endast cirka 1 400 kemikalier har hittills testats och konstaterats skadliga – en bråkdel av vad som faktiskt finns i omlopp.
Kemisk förorening kopplas till störningar av ekosystem, cancer, fosterskador och inlärningssvårigheter. Exponeringsvägarna har ökat exponentiellt på grund av problemet med generell mikrotoxicitet, det vill säga spridningen av många olika kemikalier i små mängder genom luft, vatten och jord. Även om halterna är låga innebär den ständiga kombinationen av tusentals ämnen en risk som forskarna fortfarande försöker förstå fullt ut.
Kemisk förorening blev ett verkligt globalt problem efter andra världskriget, när två stora kemikalier började användas allmänt: polyklorerade bifenyler (PCB) och diklorodifenyldiklortrikloretan (DDT). Båda upptäcktes senare vara starkt cancerframkallande och svårnedbrytbara, men då hade de redan spridits i enorma mängder i miljön, där de kan cirkulera och återcirkuleras under mycket lång tid.
Trots dessa två historiska varningsexempel har produktionen av nya kemikalier fortsatt oavbrutet, ofta utan tillräcklig riskbedömning innan de släpps ut på marknaden.
Utöver lokala exponeringar finns det en typ av kemisk förorening som kan få många och oförutsägbara konsekvenser för hela biosfären: föroreningarna i haven. Katastrofen med oljeplattformen Deepwater Horizon i Mexikanska golfen belyste problemet på ett dramatiskt sätt – kemikalierna i den strömmande oljan skapade ett stort problem, och de giftiga disperseringsmedel som användes för att "bryta ner" oljan förvärrade situationen ytterligare.
Men fram till den katastrofen kom endast 12 procent av havens kemiska föroreningar från oljeutsläpp. Den nya stora oron gäller plast, som utgör otaliga miljontals ton skräp i världshaven. Efter långvarig kontakt med havsvatten sönderdelas plasten och avger olika kemikalier, framför allt styren-trimer och bisfenol A (BPA). BPA påverkar däggdjurens fortplantningssystem, medan styren är cancerframkallande. När dessa ämnen tas upp av marina organismer kan de dessutom koncentreras uppåt i näringskedjan – ända till människan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online