Samhällssjuksköterskor, även kallade folkhälsosköterskor eller distriktssköterskor, är vårdpersonal som arbetar utanför sjukhusmiljön för att tjäna lokalsamhällen. De fokuserar på att hjälpa familjer, befolkningsgrupper och hela samhällen genom att arbeta i hälsocentraler, skolor och i människors hem, för att erbjuda vård till dem som befinner sig utanför det traditionella vårdsystemet.
Den första organisationen för samhällsvård grundades 1893 i New York. Henry Street Settlement grundades av Lillian Wald för att ge hälso- och sjukvård till stadens fattiga och arbetarklass.
Samhällssjuksköterskor arbetade inte bara i settlement-husen, utan besökte även hyreshusen och klev upp för flera trappor för att gå från dörr till dörr och ge vård åt de fattiga. Deras insatser gav mycket behövlig vård i en tid då få hade råd med sjukvård eller ens hade tillgång till sjukhus.
Tidiga program för samhällsvård grundades oftast av kvinnor och räknas bland de första större organisationerna som startades av kvinnliga entreprenörer.
Samhällssjuksköterskor tillhandahåller grundläggande vård till befolkningsgrupper utanför samhällets etablerade vårdsystem. Människor är ofta oförsäkrade och saknar kunskap om sin egen hälsa eller information om gratis och lågkostnadsvård.
Samhällssjuksköterskor kartlägger vårdbehoven hos underprivilegierade grupper och samarbetar med lokala organisationer för att bedöma behoven och informera samhällena om sina vårdalternativ. De ger primärvård, sköter vårdkoordinering och knyter samman samhällen med andra vårdresurser.
En samhällssjuksköterska måste ha utbildning utöver den grundläggande sjuksköterskeutbildningen. Förutom legitimation som sjuksköterska studerar samhällssjuksköterskor folkhälsovetenskap, med särskilt fokus på vård på befolkningsnivå.
Genom att angripa folkhälsoproblem ur ett befolkningsbrett perspektiv kan samhällssjuksköterskor hantera utbredda hälsoproblem. De kan ta itu med vanliga problem inom kost och vikt, miljörelaterade hälsorisker och missbruk, samt upptäcka tidiga tecken på smittsamma sjukdomsutbrott.
Genom att fokusera på specifika grupper som ekonomiskt utsatta, minoriteter eller äldre kan samhällssjuksköterskor rikta begränsade resurser mot de mest angelägna hälsoproblemen i just den populationen.
Samhällssjuksköterskor erbjuder vård där den annars kanske inte skulle finnas tillgänglig, men begränsade resurser gör att de inte kan ge samma omfattande vård som ett fullutrustat sjukhus. Begränsad tid och resurser, tillsammans med det breda befolkningsinriktade fokuset, innebär att inte alla hälsoproblem kan åtgärdas eller upptäckas. Specialiserad vård måste remitteras vidare utanför samhällsvårdsprogrammet, och tillgängliga alternativ kan vara få.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online