Vattenfria urinoarer erbjuder både miljö- och ekonomiska fördelar genom att eliminera den stora vattenförbrukning som konventionella urinoar kräver. Eftersom användaren varken behöver röra vid anordningen eller spola den betraktas de dessutom som mer hygieniska. Men trots fördelarna finns det betydande nackdelar som är värda att känna till: dessa urinoarer kan vara svåra att underhålla och kan, om de inte sköts ordentligt, utveckla mycket obehagliga lukter.
När urinoarens doftkassett blir gammal eller när vätskelåsningen börjar svikta kan lukten från en vattenfri urinoar bli överväldigande. Luktbesvär utgör faktiskt den största källan till konsumenternas klagomål på vattenfria urinoarer.
För att lösa problemet bör vätskespärrar och doftkassetter bytas regelbundet – helst innan de hunnit bli helt förbrukade eller skadade. Förebyggande underhåll är nyckeln till en luktfri toalett.
Att byta doftkassett i en vattenfri urinoar kan vara både krångligt och obehagligt, vilket gör att vissa underhållsarbetare försummar uppgiften – vilket i sin tur förvärrar luktproblemet. Om personalen dessutom saknar korrekt utbildning i hur kassetterna ska skötas och bytas kan problemen snabbt förstärkas.
En annan utmaning uppstår själva bytet: när kassetten tas bort kan avloppsgaser som legit fångade i rören släppas ut och orsaka en tillfällig men kraftig lukt.
Dessutom bryts plastkassetterna ner snabbare om andra vätskor än urin – exempelvis kaffe eller andra kemikalier – hälls ner i urinoaren av oupplysta besökare. Risken för felanvändning är ett problem som är svårt att helt lösa.
Outspädd urin som rinner ner i ledningarna har visat sig kunna korrodera rören. Detta blev tydligt i Chicagos stadshus, där staden valde att ta bort sina vattenfria urinoarer efter att kopparledningar korroderats så pass att urinlukt spred sig genom hela byggnaden.
För att förebygga ansamlingar av mineraler och andra avlagringar som kan orsaka stopp bör avloppen spolas regelbundet med två till fem gallon (cirka åtta till nitton liter) vatten i samband med kassettsbytena. Underhållspersonal bör även hälla ner en hink vatten i avloppen dagligen.
Rörproblem är vanligare när befintliga toaletter byggs om för att rymma vattenfria urinoarer, jämfört med när urinoarerna installeras i nybyggda fastigheter där rören dimensionerats för ändamålet från början.
I San Diego uttryckte rörmokare oro över vattenfria urinoarer när staden år 2006 övervägde att ändra sina rörkodningar för att skydda tekniken. David Otterstein, medlem av United Association of Plumbers & Steamfitters Local 230, hänvisade till artiklar skrivna av J. Phyllis Fox när han hävdade att vattenfria urinoarer skulle kunna leda till ökade hälsorisker för allmänheten, "inklusive kolera, dysenteri, E. coli, SARS och andra sjukdomar".
Det är dock värt att notera att dessa påståenden har ifrågasatts av branschexperter, och att korrekt installerade och väl underhållna vattenfria urinoarer i regel bedöms som säkra. Nyckeln ligger i noggrant och regelbundet underhåll.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online