Litiumjonbatterier används i dag allmänt i mobiltelefoner och bärbara datorer. Traditionella batterier innehåller syra och giftiga metaller som kadmium, och de ger upphov till giftiga reaktioner när de hamnar på soptippar. Litiumjonbatterier betraktas som mer miljövänliga, men de kan ändå utgöra betydande faror när de slängs på en deponi.
Litiumjonbatterier är ogiftiga och har bedömts som säkra att deponera. Anledningen är att de inte i sig innehåller material som är direkt farliga för miljön – metaller som kobolt utgör huvuddelen av varje batteri. Trots namnet finns det inget fritt litium i dessa batterier. Om ett litiumjonbatteri på en deponi dock spricker och kommer i kontakt med vatten kan det skapa en farlig kemisk blandning som sakta sjunker ner i grundvattnet.
Risken att djur som strövar omkring på deponier misstar batterier för föda gäller även litiumjonbatterier. Även om djur egentligen inte ska befinna sig där tar de sig in för att leta efter ätligt avfall. Att äta litiumjonbatterier är livsfarligt, särskilt om metallerna de innehåller – kobolt, koppar, nickel och järn – läcker ut i djurets kropp. Metallerna kan orsaka allvarliga skador och oftast döden. Detsamma gäller för övrigt människor som råkar få i sig batteridelar.
En av de största nackdelarna med litiumjonbatterier på deponier är att de tar upp onödig plats. Batterierna är helt återvinningsbara, men miljontals av dem kastas bort varje år eftersom de anses vara säkra att deponera. Enligt tidningen Computer World räcker inte värdet på metallerna för att göra storskaliga återvinningsinsatser ekonomiskt lönsamma. Miljontals ton litiumjonbatterier hamnar därför på deponier och tar upp plats som skulle kunna sparas. Dessutom innebär att kasta bort batterierna att nya metaller måste brytas ur marken – och gruvdrift har en betydligt större miljöpåverkan än enkel återvinning skulle ha.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online