Syret som människor andas kallas dioxygen och består av två syreatomer med den kemiska formeln O2. Ozon är en allotrop av samma grundämne men har en extra syreatom och betecknas därför O3. Det är en blåaktig gas med stickande lukt som förekommer i höga koncentrationer i stratosfären (den övre atmosfären) och i måttliga koncentrationer i troposfären (den lägre atmosfären).
Jämfört med ozonet i troposfären uppvisar det naturligt förekommande ozonet i stratosfären (cirka 13–48 kilometer över jorden) inte bara ett annat beteende utan har också en helt annan funktion. Stratosfärens ozonmolekyler delas av solens ultravioletta strålar. De resulterande ensamma syreatomerna är mycket reaktiva och kombineras med O2 för att bilda O3. Eftersom detta ozon absorberar större delen av den kortvågiga UV-strålningen fungerar det som jordens buffert mot farlig solstrålning.
I troposfären (upp till cirka 13 kilometer över jorden) sjunker temperaturen på grund av det lägre trycket bland atmosfärsgaserna samt minskad värmetransport från planetens yta. Solstrålning som träffar jorden reflekteras tillbaka upp i troposfären, där turbulensen omfördelar de ultravioletta strålarna. Kolväten som avgivits från mark och växter samt små mängder stratosfäriskt ozon utgör källorna till det naturligt förekommande ozonet i troposfären.
År 1985 upptäckte ett brittiskt meteorologisk expertteam att ozonkoncentrationerna över Antarktis hade sjunkit med cirka 40 procent mellan 1977 och 1984, jämfört med nivåerna år 1960. Detta ozonhål utgjorde det första tydliga beviset på att mänskliga aktiviteter påverkar miljön. De klorfluorkarboner (freoner) som används i kylmedel, sprayburkar och andra tillverkade produkter är varken giftiga eller brandfarliga. Dessa föreningar stiger dock upp i stratosfären, där de bryts ner av strålning till kloratomer. I den övre atmosfären kan fria kloratomer förstöra tiotusentals ozonmolekyler och därigenom bryta ned jordens skyddande sköld mot solen.
Montrealprotokollet från 1987 ledde till en internationell insats för att avskaffa klorfluorkarboner, men effekterna av dessa föreningar på stratosfären kan bestå i upp till 100 år. Den ökade UV-strålningen kan leda till flera hälsoproblem, bland annat för tidigt åldrande, hudcancer, grå starr och skador på det mänskliga immunsystemet.
Till skillnad från stratosfären, där ozon har en skyddande funktion, verkar ozon i troposfären som en växthusgas. Det bildas genom kemiska reaktioner mellan kväveoxidutsläpp från industri och trafik samt kolväten, och är en viktig beståndsdel i smog. Som ett lungirriterande ämne, jämförbart med cigarettökning, ökar ozon känsligheten för infektioner, astma, emfysem och andra luftvägssjukdomar. Höga ozonnivåer gör dessutom att växters klyvningar (stomata) på bladens undersidor stängs, vilket hämmar fotosyntesen och tillväxten. Ozonets effekter på jordbruket kan därmed få negativa konsekvenser för världens livsmedelsförsörjning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online