
Strålning finns naturligt i vår miljö. Den förekommer i luften, i maten, i vattnet, i röntgenstrålar, i byggmaterial, i rymden och i marken – för att nämna några exempel. Eftersom vi omges av strålning kommer dess närvaro naturligtvis att ge olika grad av biologiska effekter beroende på strålningsnivån.
I levande celler som utsätts för strålning kan skadade celler reparera sig själva, vilket innebär att ingen bestående strålskada uppstår. Vid exponering för låga strålningsnivåer kan de biologiska effekterna vara så små att de knappt går att upptäcka alls. Kroppen har dessutom egna reparationsmekanismer som kan motverka skador orsakade både av strålning och av kemiska cancerframkallande ämnen.
Höga strålningsdoser kan orsaka cancer, men låga nivåer av strålning – vare sig från miljön eller från tillfällig exponering som tandröntgen – har inte visats leda till cancer.
Exponering för strålning kan döda celler, som sedan kan ersättas genom kroppens normala biologiska processer. Höga strålningsnivåer dödar normalt celler, medan låga nivåer endast skadar eller lätt förändrar arvsmassan, det vill säga DNA:t.
Vid mycket höga strålningsnivåer kan så många celler dö direkt att vävnader eller organ skadas redan vid exponeringstillfället. Ju högre stråldos, desto snabbare uppstår effekterna och desto större blir risken för dödlig utgång.
Under strålningsexponering kan celler ibland reparera sig felaktigt, vilket leder till en biofysisk förändring. Höga doser strålning kan få celler att börja dela sig okontrollerat och metastasera, vilket kan resultera i cancerformer som leukemi samt bröst-, urinblåse-, tjocktarms-, lever-, lung-, matstrupscancer, äggstockscancer, multipelt myelom och magsäckscancer.
Det kan gå många år mellan det att en person utsätts för strålning och det att cancern utvecklas. Sannolikheten att drabbas av cancer efter hög strålningsexponering är fem gånger större än vad som skulle förklaras av enbart genetisk benägenhet.
Symtom vid strålningsexponering kan bland annat inkludera:
Strålning försämrar även kroppens förmåga att koagulera blod, vilket kan leda till allvarliga blödningar. Hos svårt exponerade personer kan döden inträffa inom två till fjorton dagar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online