Svavelväte (H₂S) är en färglös och brandfarlig gas som är löslig i vatten. Den har en karakteristisk lukt av ruttna ägg och förekommer i naturgas, petroleum, svavelfyndigheter, vulkaniska gaser och svavelkällor. Gasen bildas naturligt när bakterier bryter ner organiskt material. I vardagen utsätts man för svavelväte från källor som avlopp (avloppsgas), varmvattenberedare och septiktankar. Koncentrationen av svavelväte i atmosfären mäts i parts per million (ppm). Även låga nivåer av svavelväte kan innebära hälsorisker – särskilt vid långvarig exponering.
Människor utsätts främst för svavelväte genom inandning, men exponering kan även ske via intag av kontaminerad mat samt genom huden via vatten och luft. När gasen väl kommit in i kroppen sprids den snabbt till olika organ, bland annat centrala nervsystemet, levern, lungorna och musklerna. Exponeringsnivåerna skiljer sig dessutom mellan hemmiljö och arbetsmiljö. Därför har en enhetlig koncentrationsgräns på 0,01 ppm rekommenderats för att minimera de skadliga hälsoeffekter som kronisk lågexponering för H₂S kan orsaka.
Kronisk exponering för låga koncentrationer av svavelväte kan leda till ögonirritation. Svavelväte innehåller ämnen som är mycket skadliga för ögonen. Om gasen kommer in i ögat ska det genast sköljas med rikligt med färskvatten. Kvarstår irritationen bör du omedelbart söka vård. Enligt New York State Department of Health har personer som bor nära industrier som släpper ut svavelväte en ökad risk för ögonirritation, hosta, huvudvärk, nästäppa och nedsatt neurologisk funktion jämfört med boende som inte exponeras.
En annan negativ effekt av svavelväte är ont i halsen, vilket även kan utvecklas till ihållande hosta. Vid exponering bör du snarast ta dig ut till ett öppet utrymme med gott om frisk luft. Illamående och andnöd uppstår endast i allvarliga fall och kräver omedelbar medicinsk vård. New York State Department of Health anger också att kortvarig exponering för måttliga mängder svavelväte på arbetsplatsen kan ge irritation i ögon, näsa och hals, illamående, yrsel, andningssvårigheter, huvudvärk samt nedsatt aptit och sömn.
Tillfällig luktblindhet (olfaktorisk trötthet) innebär att du vid långvarig exponering vänjer dig vid lukten och efter en kort tid inte längre kan upptäcka gasens närvaro. Detta är särskilt farligt eftersom lukten normalt fungerar som en naturlig varningssignal. Symtomen kan försvinna inom några veckor. Långvarig exponering för låga koncentrationer kan dock orsaka trötthet, nedsatt aptit, huvudvärk, lungirritation, suddig syn, sömnlöshet, mental depression, minskad hornhinnsreflex, försämrat minne och yrsel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online